Maud Olofsson i Almedalen 2009

Jag såg verkligen fram emot att lyssna till Maud Olofssons tal. Valåret 2006 var hennes tal det mest upplyftande och medryckande av Allianstalen och jag har inte hört henne live sedan dess. Men förväntningarna uppfylldes inte.

Ett plus i kanten får hon för kritiken av LAS och analysen av varför arbetsrätten måste ändras. Hon sa mycket klokt om ungdomsarbetslöshet och ungt entreprenörsskap. På dessa områden har Centern helt rätt och stödet är stort även utanför partiet.

Sedan blev det klimatträsk, ljusblå men föga realistiska förhoppningar om att krisen kan utnyttjas positivt. Enorma subventioner till t ex vindkraft är ungefär lika klokt som den gång man, till glädje endast för den sovjetiska flottan, skapade Sveriges dyrast jobb genom att hålla den svenska konkursmässiga varvsindustrin under armarna.

Hon förslog dessutom att det bildas en fond av koldioxidskattepengar. Eftersom det inte verkar som om regeringens sparpotential är så mycket större så lär det bli genom höjda skatter. Hur ofta har vi sett att höjda skatter skapat ökat välstånd? Och på toppen av detta en planekonomisk fördelning till de av ”statliga experter” utvalda företagen som skall få låna.

Gröna trädgårdstomtar kan kanske vara pittoreskt i en stylad trädgård men hör inte hemma i tankesmedjan i ett parti som skall se till att få riktig tillväxt i Sverige. Skärpning Maud.

Annonser
%d bloggare gillar detta: