Ockupation och skadegörelse

På tisdagsmorgonen gick polisen in i det ockuperade fritidshemmet Romano Trajo och avslutade ockupationen. Av de tio som greps var bara fem Lundabor, de övriga tillresta ockupanter. På eftermiddagen görs ett försök att återta lokalerna men det stoppas av polisen. Enligt ockupanterna var skälet till ockupationen att man ville ett fritidshemmet skulle drivas vidare. De kunde tydligen också tänka sig att göra det själva. Det klingar lite falskt med tanke på att de hade klottrat och förstört. Visst är lokalerna slitna men de blir inte bättre av sådan behandling.

Under natten cirkulerar proffs på ockupationer och skadegörelse från de autonoma grupperna på området och krossar fönster. Det sker också skadegörelse i centrala Lund.

I ett pressmeddelande från ockupanterna kan man läsa:

Vi, Lundabor mot Nedskärningar, har tillsammans med ett gäng ungdomar från Fäladen nyöppnat den tidigare nerlagda fritidsgården.

Uppenbarligen har de inte tänkt tanken att fråga Romerna som detta ju ytterst berör. SDS skriver: Romer tar avstånd från ockupationen

För oss är det bara negativt. Det är inget roligt. Inget som vi godkänt, säger Gregor Lärlund, Lundabo och talesman för Lunds enda romska förening Lovara.

Detta handlar förstås inte alls om vad som är bäst för romerna eller för bostadsområdet. Precis som när Reclaim Rosengård skall agera för "snuten ut ur Rosengård" så utnyttjar vänsterextrema grupper andra människor och bostadsområden där de inte själva bor för sina egna politiska syften.

SAAB finns inte mer

120px-Two-SAABsGM och Koenigsegg Group meddelade i går att ett formellt avtal om en försäljning av Saab Automobile var tecknat. Det har talats och skrivits länge om den här affären och hela tiden har det gått ut på att Koenigsegg vill låna mer pengar, ha större garantier….
Från början har regeringen föredömligt följt linjen att staten inte skall driva företag eller gå in med ”tillfälliga lån”. Nu säger man dessutom ifrån att Koenisegg måste tillföra mera eget kapital för att man skall kunna diskutera lånegarantier gentemot Europeiska Investeringsbanken. Jöran Hägglund, statssekreterare på Näringsdepartementet poängterar enligt DN att svenska skattebetalare inte ska finansiera affären mellan GM och Koenigsegg Group om Saab Automobile. Det är klokt.

Jag är en obotlig SAAB-fantast. Jag har ägt och kört gamla trubbnosar, SAAB MonteCarlo, SAAB sport, SAAB 95, SAAB 96, SAAB 90, 99, 900, 900 Turbo, 9000. Vid 9000 är det stopp. Med ev tvekan kan man kalla 9-5 för en SAAB men sedan är de bara förklädda Oplar. Det leder till slutsatsen att det inte finns något att vara sentimental över (även om det känns lite sorgligt)och det skall man dessutom undvika när det gäller affärer.

Foto: Wikimedia Commons

Foto: Wikimedia Commons

Visst vore det roligt om företaget SAAB kunde överleva. Tyvärr tror jag att risken är stor att delar av verksamheten kanske säljs och resten ändå går i konkurs om några år. Kvar finns kanske bara några Koenigseggsportbilar med namnet SAAB.

Det det handlar om är hur många miljarder ett antal jobb är värda. Efter vad jag läst så har SAAB varit misskött av GM i många år, förlusterna är stora. Det påminner väl mest om de svenska varven som efter utdraget lidande och många sköna skattemiljoner till slut ändå fick läggas ner. Det hade varit betydligt bättre och billigare att lägga ner direkt, betala utbildning, starta-eget, ja även generös A-kassa hade varit billigare för samhället och säkert bättre för många av de berörda, i alla fall på sikt. Jag ser risken som stor att det blir likadant med SAAB. Koenigsegg må ha stora ambitioner men det är ett litet företag utan erfarenhet av att driva stor bilfabrik, har inte tidigare visat att man kan vända utvecklingen för ett så stort företag som SAAB är och verkar dessutom sakna tillräckliga ekonomiska resurser. Detta är en högriskaffär som vi inte ska riskera skattebetalarnas pengar i.

Det är bra om regeringen vidhåller sin tuffa linje. Dock skulle jag kunna tänka mig att ta lite från kulturbudgeten och stötta SAAB-museet i Trollhättan 😉

Äntligen

Enligt uppgift i DN får äntligen den svenska styrkan i Afganistan bättre fordon. Med tanke på fler väpnade attacker och ökade risker inför valet är det oroande att de skall ”skickas fram till årsskiftet”. Varför måste allt ta sån tid?

Hörde på radion häromdagen en intervju med två svenska soldater som blivit allvarligt skadade i internationell tjänst, en i Afganistan och en i Bosnien. Deras, och anhörigas, berättelser om den mycket långa vägen tillbaka, om landstinget, kommunen, försäkringskassan…. och alla turer fram och tillbaka mellan olika myndigheter var bedrövliga.

Det är inte bara att säga att Sverige skall sända soldater på internationella uppdrag. De skall också ges bästa möjligheter både under uppdraget och tillbaka i Sverige. Det verkar som det återstår en hel del för Sverige att lära och göra.

Fritidshem ockuperat

I går kom nyheten att det nedlagda fritidshemmet Romano Trajo var ockuperat. Bakom dådet ligger nätverket ”Lundabor mot nedskärningar”. Fritidshemmet hade få barn inskrivna och det finns både andra fritidshem och öppen fritidsverksamhet i området. Även om jag kan förstå att de som brukade gå just hit ville fortsätta med det så är det inte ekonomiskt försvarbart. Dessutom kan man diskutera om det ur integrationssynpunkt verkligen är bra att ha separata, inte ens samlokaliserade, fritidshem för någon grupp.

Hur som helst har det varit en omfattande diskussion innan beslutet fattades. Syndikalisterna har också agerat. Det finns ändå de som inte accepterar eller respekterar det i demokratisk ordning fattade beslutet. I går när jag läste nyheten på SDS på nätet kollade jag facebookgruppen ”Lundabor mot nedskärningar”. Bland de 46 medlemmarna fanns förstås några namn jag kände igen. Mest intressant var väl Marta Santander och Daniel Stolt. Med reservation för att det kan finnas andra personer med samma namn så är de båda välkända vänsterpartister med kommunala förtroendeuppdrag i Lund. Daniel sitter tex för närvarande i Utbildningsnämnden. Marta har suttit i kommunfullmäktige och kandiderade 2006 till riksdagen.

Jag förutsätter att Barn och skolnämnd Lund stad och kommunledningen hanterar det här på ett bra sätt tillsammans med polisen så som man gjort vid tidigare händelse av liknande art. Vad jag ser fram emot är att höra vänsterpartiets inställning. Intressant är nämligen att notera att när jag nu, i samband med att jag skriver detta inlägg, ännu en gång kollade nätverkets facebookgrupp så fanns inte längre någon Marta Santander med. En avledningsmanöver eller ett friskhetstecken?

Uppdatering 090817: Nu är Marta tillbaka.

Vindkraften hotar våra vatten

Att minska krångel och byråkrati är förstås något att jubla åt. Det gäller dock att vara försiktig och tänka på konsekvenserna. Det är kanske bra att det är lite krångligt ibland. I ett debattinlägg i DN varnar Björn O Gillberg och Staffan Michelson under rubriken ”Regeringgens planer på elexport hotar våra vatten” för att medborgarnas inflytande i miljöprocesserna kommer att minska.

De nämner inte ordet klimathot i artikeln men det är förstås klimathysterin som ligger bakom. Med klimathot som täckmantel har vindkraften fått en gräddfil i byråkratin. Nur är det vattenkraftens tur. Det som det talats tyst om är att vindkraft förutsätter vattenkraft. Hur ställer sig svenska folket till en massiv utbyggnad av vattenkraft, i alla mindre vattendrag och framförallt i de fyra orörda Norrlandsälvarna?

Arbrå juli 2007Naturligtvis kan befintliga vattenkraftverk uppgraderas men det räcker inte. En utbyggnad behövs om vi i Sverige skall kunna svara för elexport och reglerkraft för att täcka upp när alla vindsnurror i ett kolkraftslöst Europa står stilla för att det blåser för lite eller för mycket. Det är bara kol- och vattenkraft som tekniskt fungerar som reservkraft till vindkraften. Kärnkraft kan inte regleras snabbt nog.

Det handlar för regeringen om att skapa förutsättningar för att göra Sverige till elexportör av stora mått och har föga att göra med att trygga den svenska elförsörjningen. Regeringens planeringsram för 30 TWh vindkraft till år 2020 förutsätter dock en omfattande utbyggnad av reglerkraft som lätt kan dras i gång när det inte blåser. Snabbstartade kol- eller gaskraftverk som reglerkraft är otänkbart mot bakgrund av koldioxiddebatten. Kärnkraftverk kan inte regleras upp och ner i takt med tillgången på vindkraft. Vattenkraft är däremot den idealiska reglerkraften. 30 TWh vindkraft kräver ytterligare cirka 5 000 MW vattenkraft, som svarar mot cirka 30 procent av dagens installerade vattenkraft. Utan en sådan utbyggnad av vattenkraften är regeringens vindkraftsplaner en utopi. Propositionens påstående att vindkraft är utan miljöpåverkan är nonsens. Vindkraft förutsätter reglerkraft i form av fossila energikällor eller omfattande vattenkraftutsbyggnad, som är i högsta grad miljöpåverkande.

Träd och vindkraft-foto Stefan SjööVindkraften är dessutom i sig själv kraftigt miljöpåverkande genom sin påverkan på landskapsbilden, vilket redan i nuet har lett till många konflikter mellan allmänhet och vindkraftsexploatörer. Intressant är att länsstyrelsen i Halland, liksom Laholms kommun – båda med mångåriga erfarenheter av vindkraftsutbyggnad – har avstyrkt det nu antagna lagförslaget. Man hänvisar till att det demokratiska inslaget i vindkraftsutbyggnaden försvagas kraftigt om allmänheten och enskilda inte längre ges möjlighet att påverka via det lokala politiska arbetet med detaljplan. Likartade skäl mot lagförslaget anförs också av Boverket och andra kommuner.

Dessutom är det hela ett fantastiskt resursslöseri. Vindkraften kan inte konkurrera på lika villkor eftersom den är så dyr att producenterna måste ha stora bidrag. I slutändan är det förstås skattebetalare och elabonnenter som står för notan. Sedan krävs det att man bygger ytterligare anläggningar för vattenkraft som kan producera lika mycket el som vindkraften när den inte fungerar. Man kan ju fråga sig när vi väl byggt ut vattenkraften varför inte använda den hela tiden och strunta i vindkraftverken?

Det bästa är förstås att satsa på kärnkraft!

Dagens citat

Indignation när böcker kastas är i grunden något som vi inom biblioteken borde vara stolta över.

Sagt av: Niclas Lindberg, generalsekreterare i Svensk Biblioteksförening

Källa: SkD

Älsklingsbibliotek

120px-BookshelfVisst låter det vackert, ”Älsklingsbiblioteket”. ”Älsklingsbiblioteket i Världen”, ”Världens Älsklingsbibliotek”, eller något liknande. Men inte i Malmö. Det är så jag vill gråta när jag läser artikeln i dagens Skånska Dagblad.

Stadsbiblioteket väljer att formulera sin nya devis på engelska. ”The Darling Library in The World” ska ge en vink om vart man är på väg de tre kommande åren.
– Det blev på engelska, att skriva ”älsklingsbiblioteket” hade fått fel klang. Vad vi vill säga är att biblioteket rymmer världen och att vi har något på hjärtat, förklarar Elsebeth Tank.

Passar inte ”älsklingsbiblioteket” så får de väl klura ut något annat. Visst lever vi i en globaliserad värld, visst talas det många språk i Malmö, visst lånar biblioteket ut böcker skrivna på andra språk än svenska, men detta är fel. När inte Stadsbiblioteket i Sveriges tredje stad kan formulera sitt budskap på svenska är det ju inte längre att undra över att så många ungdomar inte når målen i svenska i årskurs 9.

Bokbål i Malmö

Foto: www.fotoakuten.se Läser att Stadsbiblioteket i Malmö lägger 460 000 på reklamkampanj för att förklara varför man slänger ut böcker för att få plats med annat.

Jag, som i min enfald trodde att böcker var bibliotekens uppdrag, konstaterar två saker: Det är bara barbarer som bränner böcker och Malmö kommun måste ha gott om pengar.

Bokmalningen i Malmö har varit en stor diskussionsfråga som engagerat många under veckan som gått. I dessa återvinningens tider ersätter malning forna tiders bokbål. Gallringen baseras på utlåningsstatistik och sen kan tydligen bibliotekarierna få rädda några böcker. Det skulle vara intressant att få ta del av en förteckning av vad som redan malts och vad som står på tur.

SDS 090910:

Hittills i sommar har runt 30 ton litteratur slängts och malts ner, uppskattar Hans Andersson Recycling. Fortsätter det i samma takt fram till oktober, då gallringen ska vara färdig, kan nästan en femtedel av bibliotekets 500 000 böcker komma att försvinna.

450px-Polish_sci_fi_fantasy_books
Satsning på tomma bokhyllor i Malmö Stadsbibliotek

Det finns säkert böcker som av olika skäl kan gallras ut (men varför man inte redan från början bestämde sig för att skänka eller sälja böckerna som andra bibliotek gör det är obegripligt). Men en gallring med 20 % av bokbeståndet är häftig. Och motiveringen!? För det första skall de ta bort bokhyllor för att få golvyta till andra aktiviteter. För det andra gallrar man mer än normalt eftersom man skall satsa på tomma bokhyllor! I hälften av alla hyllor ska böckerna placeras med framsidan utåt ”för större exponering”. Och i de hyllor där böckerna även i fortsättningen ska stå med ryggen utåt ska halva hyllan vara tom ”för att öka exponeringen av böckerna”.

Det låter mer som en installation än ett bibliotek och det är kanske det som är syftet.

Bokmalningen skall förklaras

Klimatalarmist på FOI

lunchMeny var en gång ett riktigt trevligt matprogram. Karin Fransson från Hotell Borgholm var alltid så inspirerande. Ett bra program att lyssna på när man saknade inspiration och idéer. Underhållande och lärorikt.

När det gäller mat och matlagning menar hon att det finns minst sju årstider i köket, inte bara fyra som ju är det vedertagna. Fast inte överallt. När jag läste om Umeås kulturhuvudstadsansökan 2014 lärde jag mig att enligt den gamla samiska kulturen är året indelat i åtta årstider. Det ligger något i det, t. ex försommar är inte det samma som sommar, varken när det gäller mat eller natur.

Nu är det slut med den vänliga, glada njutningen. Meny är kapat av klimatalarmisterna.

I dag var det dags igen. Inbjuden gäst var en forskare vid Totalförsvarets Forskningsinstitut som arbetar ”med frågor om vilka anpassningar vårt samhälle måste göra som en konsekvens av klimatförändringen”. Klimatförändringen (hör ett stort K) den enda, orsakas av människan och inte av naturliga variationer.

Klimatet har alltid ändrats och med tätare bebyggelse, gärna sjönära, ett samhälle på en hög teknisk nivå osv, som är otroligt sårbart så är det viktigt att fundera över hur vi skall vara så anpassningsbara och förutseende som möjligt. Men det verkar inte vara riktigt det det handlar om. På sin fritid är forskaren talesperson för Klimataktion. Det måste vara svårt att få objektiv forskning på ett så debatterat område när man redan bundit sig vid både orsaker och lösningar.

Tomma tunnor skramlar mest

Är detta måntro början på en tillnyktring i den enorma Obamahysterin, börjar entusiasmen att svalna?

I SvD kan man i dag på Brännpunkt läsa en artikel med rubriken: ”Obama ingen handlingens man”

Den amerikanske debattören Stephan Richters analys av Obama inleds med:

”Förändring” var ett mantra i Barack Obamas ­presidentvalskampanj. Men hans tillträde tycks istället ha markerat ­början på tiden då USA upphörde att vara en moderniserande kraft. Det är hög tid att inse att Obamas talekonst vida överträffar hans ­prestationer. Och kanske är det just så amerikanerna vill ha det.

Ett annat intressant konstaterande:

Ett annat utslag av Obamaregeringens spekulation i glömska och/eller överseende visar sig bland utländska observatörer. Ställda inför valet att antingen klamra sig fast vid bilden av Barack Obama som den djärve reformatorn, eller att inse att hans talekonst vida överträffar det han presterar, vill de helst hålla fast vid det första alternativet.