Burka på jobbet eller bikini i moskén?

Dilsa Demirbag-Sten, journalist och författare, skriver i DN bl a om att respektera klädkoder och att det krävs ömsesidig respekt för vad som passar i olika sammanhang. Hon sätter fingret på en öm punkt i dagens debatt.

Det är hög tid att vi står upp och är beredda att försvara våra medborgerliga fri pch rättigheter. Demokrati är inte rätten att aldrig känna sig kränkt utan rätten att inte bli berövad sina medborgerliga fri- och rättigheter. Det glöms alltför ofta bort i debatten när det görs försök att inskränka yttrandefriheten med hänvisning till att andra skulle känna sig kränkta.

Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen. Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend där islamister flyttat fram sina positioner. Sedan de iranska mullornas fatwa mot Salman Rushdie 1989 har politisk islam idkat utpressning mot den fria världen

Genom att ständigt skuldbelägga västvärlden för allt ont som hänt mänskligheten har regimerna i länder som Iran, Saudiarabien, Jemen, Algeriet, Syrien och många andra diktaturer, intagit en roll som offer, och genom företrädare bosatta i framför allt Europa har de stärkt sin roll utanför de egna gränserna. Delar av vänstern har dragit sitt strå till stacken genom att plädera för identitetspolitik och särlagstiftning. I strävan att svartmåla USA har man legitimerat islamism. Den antirasistiska kampen är högst relevant och viktig, men har kidnappats av grupper som företräder en antidemokratisk kollektivism. Hårdvalutan på den allt mer stigmatiserande identitetspolitiska marknaden är kränkthet. Det är numera viktigare vem som framför en åsikt än vad som sägs. Genom att åberopa en kränkt etnisk och religiös autenticitet kan man göra anspråk på kollektiva rättigheter.

Annonser

Valfrihet och utveckling

Senaste sammanträdet med Utbildningsnämnden präglades av ärenden som handlade om utveckling, kvalitet och valfrihet inom skolområdet.

1. Nämnden fick information om ansökningarna (6 ifrån Lund) inför andra och sista omgången av försöksverksamheten med gymnasial spetsutbildning. När detta skrivs har 60 ansökningar har kommit in till Skolverket, som i november presenterar sitt beslut om vilka som kommer att få delta i försöket. (Obs att försöksverksamheten är tänkt att permanentas i den nya gymnasieskolan, Gy11) Lund är ju unikt i och med att vi redan har 2 av de tio som redan är godkända. Är det då verkligen lönt att skicka in fler ansökningar?

Bestämmelserna säger att: Spetsutbildningarna ska vara jämnt fördelade över ämnesområdena matematik eller naturvetenskap och samhällsvetenskap eller humaniora och vara spridda geografiskt.

Det som gör Lund speciellt är att våra två utbildningar, fysik och historia, trots den mycket korta framförhållningen intresserat i särklass flest elever. Att vi fick två trots regionalpolitiken borgar ju för att ansökningarna höll mycket hög kvalitet. Om kvalitet och elevintresse får avgöra och inte regionalpolitiken tar över så bör det bli minst en utbildning till i Lund. Vi väntar med spänning på avgörandet i november.

Det utvecklingsarbete och enorma engagemang som finns på våra skolor kommer förstås eleverna tillgodo även om det inte blir till en spetsutbildning. När beslutet är fattat är det dags för oss att diskutera lokala och regionala spetsutbildningar. Det är viktigt att även de teoretiskt mest begåvade eleverna får allt stöd och uppmuntran. Det skall inte bara finnas alternativ för idrott och kultur. Självklart får inte dessa satsningar göra att vi glömmer vikten av hög och jämn kvalitet på alla utbildningar och på det extra stödet till dem som behöver mera hjälp , mer tid…

2. Utbildningsnämnden yttrades sig också över ansökningar om att starta fristående skolor. Här blev de ideologiska skiljelinjerna väldigt tydliga. Den samlade vänstern (s, v, och mp) sade i princip nej till alla nya utbildningar som kunde ses som konkurrenter till kommunal verksamhet. Värt att notera är att miljöpartiet i Lund inte är alls lika positivt till alternativ på skolområdet som miljöpartiet är på riksnivå. Vänsterpartiet gick ett steg längre än de båda andra och sade även nej till nya etableringar som kompletterar det kommunala utbudet.

Min åsikt är väldigt klar. Skolor som klarar de krav på kvalitet som skolverket ställer skall få starta. Mångfalden och konkurrensen gynnar utvecklingen även om det självklart kan uppstå problem ibland. Det är eleverna som skall få välja de utbildningar de vill gå och också indirekt avgöra vilka skolor som finna kvar eller får lägga ner. Utbildningsnämnden i Lund ansvarar för fyra mycket bra gymnasieskolor. Vi har inte anledning att vara rädda för konkurrens. De fristående är bra alternativ, med lite annorlunda arbetssätt och framför allt en småskalighet som många elever önskar och som kommunen inte kan erbjuda. Vi har också en viktig uppgift i att främja ett gott samarbete mellan alla skolor i kommunen, oavsett huvudman.

3. Andra beslut handlade om:
-rutiner för godkännande av enskild verksamhet (enskilda förskolor, pedagogisk verksamhet-dvs dagmammor samt skolbarnomsorg – dvs fritidshem och fritidsklubb)
-uppföljning av modersmålsverksamheten
-nämndens ärendeberedning
-yttrande över handlingsplan för kommunens kulturpolitisk strategi
-yttrande över transportstrategi
-fastställande av elevpeng för gymnasiesärskolan
-ansökan om statsbidrag för gymnasial vuxenutbildning

4. På vår lista stod också delårsrapporten per 31 augusti. Behoven när det gäller gymnasial vuxenutbildning och svenska för invandrare är stora och nämnden kommer diskutera dessa frågor vidare vid ett speciellt möte den 30/9. Återkommer till detta.

Biskop Bertil Gärtner

Biskop Bertil Gärtner död skriver SvD och tillägger:

Gärtner blev känd för en bredare allmänhet genom sitt motstånd mot kvinnliga präster.

DN påminner om att

andra minns honom som en av drivkrafterna för att förnya kyrkan.

För mig är det dock något annat som dyker upp i minnet när jag hör hans namn. Jag minns Bertil Gärtner som biskopen som gav bilismen skulden för försurningen och försurningen skulden för de sälar som dog i slutet av 80-talet. Inget av det stämde men det verkar inte ha bekymrat honom. Biskopen gick t o m så långt att han medverkade i en demonstration i Göteborg där man släpade runt med en självdöd säl i en kista. Den mannen var den förste som på allvar fick mig att ifrågasätta mycket av det som Svenska kyrkan håller på med.

Det skall vi fira: 2

De goda nyheterna kommer slag i slag. Regeringen meddelade att det blir ett fjärde steg i jobbskatteavdraget och sänkta egenavgifter med fem procentenheter för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag.

Normalinkomsttagaren, däribland vårdbiträden och metallarbetare, har fått cirka 1.500 kronor mer i plånboken de senaste tre åren. Jobbskatteavdragets fjärde steg innebär 200 – 250 kronor mer i plånboken varje månad. Alliansregeringen har med råge uppfyllt sitt vallöfte på detta område. Skattesänkningar betyder nu mer än löneökningarna.

Satsningen på 12 miljarder för jobb och företagande är en del av budgeten för 2010 som presenteras på måndag.

Dessutom har trygghetssystemen för företagare setts över så att det blir mera rättvist. Det är viktigt för att flera skall våga och vilja satsa på företagande. Även IKEA har varit ett enmansföretag en gång i tiden.

Det är bra att budgeten presenteras på detta sätt område för område. Det blir bättre utrymme för diskussion om varje del och även mindre områden får sin uppmärksamhet och diskussion.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3544987.svd

Det skall vi fira 1:

Jag blev riktigt glatt överraskad när jag lyssnade på nyheterna tidigare idag. I kulturpropositionen som presenteras på måndag föreslås att den livstidslön på 18 000 kr per månad som nu betalas ut till 157 ”kulturarbetare”, utan krav på motprestation skall slopas. Efter att ha läst lite mer minskar glädjen något. De 157 som nu går på bidrag ska tyvärr få behålla sin arbetsfria inkomst. Hederligt arbetande personer kan ju bli uppsagda, så varför inte dessa? Det finns kanske någon juridisk finess i avtalen. Trist. Det minsta man kunde begära vore väl ändrade avtal och beslut om 8 timmars arbete om dagen. Samtidigt så finns det förstås personer på listan som t ex Jan Myrdal, diktaturkramare som hyllat t ex massmördaren Pol Pot. Vi har det nog bättre utan att han gör jobb för det offentliga. Kolla t ex ”Pol Pots leeende” eller ”Middag med Pol Pot”

Bra är dock att det nu inte läggs till nya personer på listan. I landet med världens högsta (eller näst högsta) skatter kan 17 miljoner användas till något vettigare. Bra att regeringen betonar arbetslinjen även på detta område.

Att dessa lyxlirare skall kunna glida runt på skattebetalarnas bekostnad är upprörande. Deras arbetsfria inkomster betalas av svenska skattebetalare, däribland personer som verkligen får vända och vrida på varje krona, pensionärer utan ATP och den ensamstående mamman.

En del av dessa ”kulturarbetare” har gjort ett val mellan att ta ett jobb som man kan försörja sig på eller en osäker konstnärstillvaro. Det är deras val. Att det bland dem finns personer som verkligen borde kunna försörja sig på sin konstnärliga begåvning gör det inte mindre upprörande. Att de har slarvat med pensionsinbetalningarna och nu anser sig ha rätt till högre standard än andra är sannerligen inget argument det heller.

Expressen
SvD

Snigelsekten slår till

Robert Collin i Ab och PJ Anders Linder i SvD har alldeles rätt. Vägverket har förvandlats till en lekstuga för fanatiker. Deras mål verkar inte vara att erbjuda vägar av hög kvalitet där vi kan färdas snabbt och säkert. Tvärtom skall det vara enfiligt utan omkörningsmöjlighet och lägsta möjliga hastighet. Att det var möjligheten till billiga och effektiva transporter som byggt vårt välstånd ignorerar de helt. Så länge staten har en outsinlig finansieringskälla i bilskatterna, där det mesta går till annat än vägar och trafiksäkerhet, behöver de ju inte bekymra sig.

Nu har snigelsekten slagit till mellan Dalby och Lund också. Väg 16 har varit underdimensionerad sedan den byggdes om i början av 80-talet. Nu är den bedrövlig, vägren och dubbla körfält har stått på önskelistan länge. Vad får vi? Jo en sänkning till 80 km/h som kollegorna i kommunen dessutom vill komplettera med övervakningskameror. Ett antal familjer kommer få hushållsekonomin raserad för att de kört några km för fort medan ingen gör något åt vansinnesomkörningarna, för korta avstånd mellan bilarna mm.

Mellan 50 och 60 miljoner skall nu läggas ut på nya skyltar över hela landet. Tänk om vi kunde fått några poliser som kollade livsfarliga beteenden i stället för vindrutetorkarblad och folk som kör några km för fort.

Socialism och skatter