Forskare kritiska mot rättvisemärkt

Enligt AgriFood-Rapport 2009:1 Vad uppnås med rättvisemärkning? är rättvisemärkt inte lösningen för fattiga bönder. Bakom rapporten står forskare från Lunds Universitet, SLU och AgriFood Economics Centre.

Jag hittade rapporten via Miljöaktuellts Nyhetsbrev Miljöaktuellt skriver om rapporten och redovisar slutsatsen:

Det stora problemet enligt forskarna är att det inte finns resurser att i stor skala finansiera minimipriset som Rättvisemärkningen bygger på. Antalet fattiga jordbrukare är får många och antalet konsumenter som vill betala ett högre pris är för få, hävdar man.

Miljöaktuellt lyfter också frågan om produktivitetsökning och åtgärder inom länderna:

– Högre inkomster på landsbygden kan istället främst nås genom förbättrad produktivitet i jordbruket. Då krävs inhemska åtgärder. Se på Indien och Kina som genomfört reformer inom jordbruket. Båda länderna har ökat produktiviteten, i Kina genom ökad marknadsorientering och i Indien genom att använda grödor som ger bättre avkastning.

Därefter ger man stort utrymme för kommentarer och kritik från ”Rättvisemärkt Sverige” och ger dem möjlighet att tona ner kritiken. Inte att förvåna sig över eftersom detta är organisationer som arbetar nära varandra. Vill man se hela bilden skall man inte bara lita till den här sortens andrahandsuppgifter, speciellt inte när man kan anta att avsändaren inte är helt neutral. Och mycket riktigt. Efter att ha tittat lite närmare på rapporten finner jag en helt annan slutsats som är viktig att lyfta fram och som Miljöaktuellt bara försiktigt berör genom en formulering om ”marknadsorientering i Kina:

Rapporten är mycket rakare och tydligare när det gäller marknadsekonomi och frihandel som lösning på världens fattigdom:

För det första finns det inte resurser att betala priser över världsmarknadspriset för stora mängder livsmedel i den utsträckningen att det på allvar skulle reducera världens fattigdom. Antalet välbärgade konsumenter i industriländerna är helt enkelt för få i förhållande till antalet fattiga jordbrukare i utvecklingsländerna.

För det andra är produktionskoppling, dvs. att man måste odla en viss gröda för att få tillgång till minimipriset och den sociala premien, en mycket dålig idé om den skulle tillämpas i stor skala i fattiga jordbruksberoende länder. Produktionskoppling låser jordbrukarna och hindrar den strukturomvandling mot färre, större och mer produktiva gårdar som krävs för att långsiktigt höja inkomsterna inom jordbruket. Istället bör strukturomvandlingen underlättas, så att mindre produktiva jordbrukare kan finna nya inkomstkällor medan produktiva jordbrukare kan expandera och utvecklas. Genom att stimulera entreprenörskap, underlätta handel och främja produktivitetsökningar i jordbruket kan de problem som Fairtrade vill hantera lösas på ett mer långsiktigt hållbart sätt och reducera fattigdomen för ett större antal människor.

Dvs väldigt tydligt att det inte räcker med inhemska åtgärder utan att lösningen heter frihandel. Det är viktigt att vi fortsätter att handla med u-länder även om vi inte får uppfyllt alla våra etiska och miljömässiga krav på en gång. Det sämsta som dessa länder kan råka ut för är att vi slutar handla och bara letar efter alternativ inom t ex EU-området.

Tråkigt att Miljöaktuellt inte bryr sig om att lyfta rapportens slutsatser om den stora betydelsen av marknadsekonomi och frihandel.

Fler viktiga citat:

Dessutom är märkningen ett ineffektivt sätt att transferera resurser på, eftersom endast en mindre del av det merpris den europeiske konsumenten betalar når den avsedde mottagaren. Det är slutligen svårt att kontrollera att standarder gällande arbetsvillkor och miljöhänsyn har efterlevts.

Sammanfattningsvis kan Fairtrade ha positiva effekter för den ringa andel av världens fattiga jordbrukare som omfattas, men ett system baserat på inkomsttransfereringar i form av minimipris och en social premie samt standarder är inte en möjlig väg för att i stor skala ge fattiga jordbrukare bättre levnads- och arbetsvillkor.

Annonser

Politisk poesi

Sverige – det nya matlandet

Jordbruksminister Eskil Erlandsson har en vision om Sverige –
det nya matlandet.
Långa, ljusa
vår- och sommarkvällar,
mångfald av livsmedel,
unik natur och duktiga kockar
skapar förutsättningarna.

Pensionär med fet plånbok?

Under den utmanande rubriken Pensionärens plånbok fetare än löntagarens redogör tidningen Riksdag&Departement för skillnader mellan löntagares och pensionärers ekonomiska villkor.

Artikeln skrivs med anledning av att Regeringen förra veckan lämnade två propositioner om skattesänkningar till riksdagen. Den ena handlar om ökat jobbskatteavdrag för dem som arbetar, den andra handlar om sänkt skatt för pensionärer över 65 år.

Tidningen konstaterar att:

Också nästa år betalar pensionärerna mer än de yrkesverksamma, och pensionärsorganisationerna protesterar.

Men det kostar att arbeta och R&D nämner resekostnader 700:- (det förutsätter att man bor i storstadsområde med skattesubventionerad kollektivtrafik, för många är det betydligt dyrare och de har inte alltid något val), a-kassa 90:- till 450:-, fackavgift på 600:- och mat 75:- om dan för den som inte har matlåda med.

Tidningen sammanfattar:

Med reskostnader på cirka 700 kronor i månaden och en fackavgift på 600 blir extrakostnaden för att jobba 1 300 kronor i månaden. Till det kommer eventuella kostnader för utelunch, cirka 75 kronor om dagen.

Vid en månadsinkomst på 20 000 kronor betalar i år en pensionär 1 062 kronor mer i skatt än en löntagare. Med de förslag som regeringen nu har lämnat till riksdagen betalar pensionären nästa år 1 101 kronor mer i skatt än löntagaren.

Naturligtvis har pensionärsorganisationerna rätt. De betalar alldeles för hög skatt på sina pensioner. Det innebär däremot inte att löntagare betalar för lite. Jobbavdraget är riktigt och behövs, det skall löna sig att arbeta. Felet är att den totala skattenivån, trots alliansens arbete fortfarande är för hög. En rejäl generell skattesänkning behövs i högskattelandet Sverige.

Bondslugt!

Jordbruksminister Eskil Erlandsson ger i en Eko-intervju sitt stöd till gårdsförsäljning av alkohol i Sverige. Det går att lösa även med ett bibehållet monopol säger han:

– Gårdsförsäljningen blir en del av systemmonopolet. Det innebär att man är en filial till det lokala Systembolaget, säger Eskil Erlandsson.

Eskil Erlandsson vill att vi gör som i Finland där gårdsförsäljning är möjlig:

I Finland finns det alltså både ett alkoholmonopol och gårdsförsäljning av alkohol, och enligt jordbruksministern borde det också vara möjligt i Sverige.

– Jag tycker att det är viktigt att vi utvecklar den svenska landsbygden, jag tycker att det är viktigt att vi skapar fler jobb, och att vi gör det gärna i kombinationen mat, dryck, turism och liknande. Då är detta ett sätt att göra det på. Jag tycker att det är angeläget att vi tar alla de chanser som finns på det här området. Jag vill skapa fler jobb i alla delar av Sverige, säger jordbruksminister Eskil Erlandsson.

Ett riktigt glädjande besked. Nu gäller det att nöta ner motståndet från kristdemokraterna och folkpartiet. Om deras motstånd mot gårdsförsäljning av alkohol bara beror på önskan att slå vakt om monopolet så kan jordbruksministern här ha hittat lösningen.

Fristående skolor – en tillgång för Lund

Kommunrevisonen har i en granskning studerat hur etableringen av enskilda förskolor och fristående grund- och gymnasieskolor påverkat kommunen. Kommunen hade när granskningen gjordes 2008/2009 8 fristående grundskolor, 1 särskola och 12 fristående gymnasieskolor. Revisionen gjorde då bedömningen att verksamheten nått en sådan omfattning att det var dags för en separat granskning för att följa upp hur skolutbudet och skolverksamheten påverkats.

Det är min uppfattning att etableringen av enskilda förskolor och fristående grund- och gymnasieskolor är positiv. Konkurrensen och elevernas/föräldrarnas möjlighet att välja mellan olika pedagogiker och/eller arbetssätt, olika stora skolor osv är en av de faktorer som gör att Lunds skolor åter ligger i topp. Kommunala och fristående kompletterar varandra och för verksamheten framåt. Utifrån min horisont är resultatet av granskningen positivt.

Revisionen skriver:

Utifrån den övergripande revisionsfrågan om nämnderna har en tillfredsställande ekonomisk kontroll på effekterna av etableringen av fristående skolor, så gör vi bedömningen att nämnderna (utbildningsnämnden samt de två barn- och skolnämnderna) har detta. Det har i granskningen inte framkommit något som tyder på en bristande kontroll av utvecklingen inom skolområdet.

Det är just detta som är viktigt när vi från Lunds kommun yttrar oss över ansökningar om etablering av fristående skolor i kommunen. Kommer det att innebära påtagliga ekonomiska och organisatoriska problem för kommunen på lång sikt? Om etableringen inte bedöms ge negativa effekter på lång sikt så skall vi tillstyrka ansökan. Den pedagogiska kvaliteen mm skall Skolverket och Skolinspektionen bedöma.

Från Alliansens sida har vi tillstyrkt de flesta ansökningar. Jag menar att det är föräldrar och elever som skall välja skola, inte politiker som skall välja åt dem. I en så stor kommun som Lund skall det mycket till för att vi inte skall kunna anpassa den kommunala verksamheten till ökad valfrihet för eleverna. Det är tragiskt att friskolemotståndarna alltid utgår ifrån att den kommunala skolan, som de säger sig värna, alltid skall förlora när eleverna väljer fritt. Jag tror inte att det är så, vi har en bra kommunal skola i Lund. Här är det viktigt att krav och förutsättningar är lika. Vi har tagit ett viktigt steg i vårt nya resursfördelningssystem och flera viktiga beslut har tagits av Alliansen på riksnivå. Friskolor har inte bara rättigheter de skall ha lika skyldigheter också.

Den samlade vänstern har med några få undantag sagt nej till de flesta etableringar. En del av dessa har visat sig (efter att skolverket gett tillstånd) bli mycket bra komplement och lyckade tillskott i Lunds utbildningsutbud. Tur att eleverna och inte vänstern fick välja.

Revisionen drar följande slutsatser med anledning av granskningen:

 vi har inte funnit några belägg för att de fristående skolornas etablering lett till kostnadsökningar för kommunens skolverksamhet jämfört med om kommunen bedrivit verksamheten i egen regi
 de fristående skolorna tycks ha påverkat kvalitetsutvecklingen inom kommunens skolverksamhet till största delen positivt
 informationen till kommunens familjer och elever om de fristående skolorna bedöms vara tillfredsställande
 kommunen försöker integrera de fristående skolorna i den långsiktiga personal och lokalplaneringen men det är samtidigt svårt att planera för den fria marknadens utveckling
 det fria skolvalet i sig har inte lett till ökad segregering men den boendesegregering som finns avspeglar sig i det fria skolvalet. Man väljer bort skolor i redan segregerade områden, vilket vi anser särskilt bör uppmärksammas.

Detta goda resultat kan naturligtvis tillskrivas vårt målmedvetna arbete, med utgångspunkt i att detta är något positivt och att problem skall övervinnas, för:

– goda relationer och gott samarbete.

– samverkan och dialog kring redovisning av kvalitet och resultat. På denna punkt finns dock mer att göra.

– direkt skolpeng för förskola och grundskola och elevpeng på gymnasiet som fördelar resurserna rättvist oavsett vilken skola eleven/föräldrarna väljer. Ett utvecklingsområde är lokalbidragen som måste förändras om de fristående alternativen skall kunna placera sig i nybyggnadsområden. Som det nu ser ut är det bara kommunen som har råd med dessa lokaler.

Under förra mandatperioden när socialdemokrater, vänstern och miljöpartiet (i Lund gillar miljöpartister inte fristående skolor vilket de som bekant gör på riksplanet) fattades flera beslut för att inskränka valfriheten, för att göra det svårare att få tillstånd och för att ge mindre resurser till barn i enskilda förskolor och fristående grundskolor. De motiverade det med rättvisa men det var en underlig rättvisa. Enligt det miljöpartistiska skolkommunalrådet hade Lunds kommunala skolor en överkapacitet på ca 500 platser. I stället för att anpassa organisationen efter behovet så skulle bidragen till de fristående skolorna minskas för att kommunen skulle behålla denna stora ”platsreserv”. Det hela slutade med att kommunen efter en Länsrättsdom fick ändra sina regler och rutiner ungefär så som vi från alliansen krävt hela tiden.

Uppgiften att vissa skolor aktivt väljs bort måste analyseras och diskuteras noggrannare.

Den enda garanten för verkligt lika villkor ligger i fortsatt Alliansstyre i riket och i kommunen efter valet 2010.

Black Silk i en klass för sig

Nu har jag sett Skånes Dansteaters föreställning Black Silk. De tre delarna Hai Mat, Heart of Silk och Black Water var mycket olika men var och en sevärda och en upplevelse på sitt sätt men Black Water var helt fantastisk. Den var bland det bästa jag sett. Sista föreställningen är den 31:e så det finns fortfarande en chans att se den. Trailer nedan gör den inte rättvisa. Den är mycket bättre.

Bra biljetter, mittparkett, rad 13 kostade blygsamma 260:-. Min stora invändning mot föreställningen är priset. Varför anses en föreställning som denna värd så lite att den måste ha så kraftiga skattesubventioner? Läste en rapport om Skånes Dansteater på Region Skånes hemsida där det framgick att för hela verksamheten är självfinansieringsgraden 7 %, dvs det är vad biljettförsäljning och ev sponsring drar in till verksamheten. Skattebetalarna står för över 90 % av kostnaderna. (Just denna förställning kan ju ha något bättre resultat.) Jämför man med en del annan kultur som jag skulle kunna tänka mig att njuta av den närmaste tiden så noterar jag att de bästa sittplatserna på Malmö Arena när Rammstein kommer i februari kostar 1495:- och de billigaste biljetterna kostar 995:-. I Globen kostar de bästa biljetterna 2 000:-. I januari 2010 kommer Riverdance på sin slutturné till Jönköping. Biljetterna kostar ca 1000:-. Allt lär bli slutsålt.

Det är inte rätt att viss kultur ska få en statlig, regional eller kommunal kvalitetsstämpel och bedöms ha ett stödbehov. Skall någon ha ett stöd så vore det rimligare att alla medborgare fick en kulturcheck att använda efter eget önskemål. Skattesänkningar är också ett utomordentligt alternativ kombinerat med avdragsrätt för kultursponsring.

Det var en fantastisk kväll men det hade känts bättre att betala själv.

Mona+Jimmy=Sant

Det hjälper inte hur mycket Mona Sahlin än försöker förneka det. Om Socialdemokraterna får chansen att få igenom sin politik med hjälp av Sverigedemokraterna så kommer de att ta den. Kanske inte så konstigt om det inte hade varit för Mona Sahlins enträgna bedyrande att aldrig, aldrig någonsin, aldrig någonstans göra sig beroende av eller samarbeta med Sverigedemokraterna och att hon samtidigt försöker misstänkliggöra andra partier med denna anklagelse.

I ekots lördagsintervju försökte hon backa lite genom att säga att man inte skall ”räkna in” SD men det hjälpte inte mycket.

Allt ställdes nämligen på sin spets i Trelleborg.
Trelleborgs Allehanda rapporterar om gårdagens omröstning i kommunfullmäktige om införande av skolmåltidsavgifter på gymnasiet:

Omröstningen föregicks av en mycket intensiv debatt. Inte minst på grund av att Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna hade samma åsikt i frågan.

– Det är ju märkligt att Mona Sahlin har sagt att Socialdemokraterna aldrig någonsin ska samarbeta med Sverigedemokraterna och att man sen ändå gör det i Trelleborg, menade Lars Hemzelius.

Till saken hör att i Gymnasie- och vuxenutbildningsnämnden har Alliansen majoritet och där fattades beslut om skolmåltidsavgiften. Här kunde ärendet slutat om inte Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna överklagat beslutet till Länsrätten i hopp om att få ett beslut att kommunfullmäktige måste avgöra frågan. De fick sitt efterlängtade beslut från Länsrätten och därför måste frågan tas upp i Kommunfullmäktige där ju Socialdemokraterna har majoritet tillsammans med Sverigedemokraterna. Sammarbete eller ej, det man ju just gjort är att ”räkna in” SD-rösterna, det som Mona Sahlin bedyrade att man inte skulle göra.

Den åsikten delades inte av socialdemokratiska oppositionsrådet Catherine Persson.

– Det ni hör nu är ett mycket lågt exempel på retorik. Vi samarbetar inte med ett främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna. Däremot har de en vågmästarroll och då uppstår sådana här situationer, ansåg hon.