Hårt mot hårt – med vad?

Med anledning av toppmötet mellan EU och Ryssland skriver Svd under rubriken: ”Sverige har valt sida” om riksdagens beslut före sommaren, att vi ”ska kunna ge och ta emot militärt stöd”.

Förvarsminister Sten Tolgfors:

– Tidigare har vi inte haft en försvars- och säkerhetspolitik för närområdet. Det har vi nu. Vi kan inte stå passiva om ett EU-land eller annat nordiskt land hotas.

Det låter ju bra, det är precis ett sådant beslut och uttalande som man kunde ha önskat för 20 år sedan. Då hade Sverige fortfarande möjlighet att sätta kraft bakom orden och komma till t. ex de Baltiska staternas hjälp, men idag…?

De senaste 20 åren har Sverige riksdag agerat som Europa på 30-talet. Alla drömde om ”fred i vår tid” och ingen ville se verkligheten i vitögat. Som Mao Tse Tung sade: ”Ett land har alltid en armé – sin egen eller någon annans”.

SvD frågar:

Skulle vi hjälpa balterna militärt i en kris?

–Om ett EU-land eller annat nordiskt land hotas skulle vi ta beslut i varje enskilt fall. Hur man agerar beror på situationen. Det kan vara allt från civila insatser till olika former av stöd som också kan vara av militär karaktär, svarar Sten Tolgfors.

”Beslut i varje enskilt fall” förpliktigar förstås inte till något. Det är ju realistiskt av Tolgfors att uttala sig om ”civilt stöd” och ”militär karaktär”.

Med tanke på uttalanden i samband med kriget i Georgien kan vi kanske sända över några strateger för miljövänlig krigföring och eventuellt ställa några nedlagda regementsområden till NATO:s förfogande.

De senaste 20 åren har det mesta avvecklats. Vi hukar oss bakom det finska försvaret medan vi till höga kostnader skrotat stridsfordon och annan utrustning. En del har hittat vägen till Baltikum men det verkar vara det lilla. Vi har beslutat avveckla värnplikten och beslutat upprätta internationella insatsstyrkor – ger det mer good-will i diktaturernas FN?

I media kan man följa rapporteringen om bristfälligt bestyckade korvetter, ubåtar och flyg som inte får öva tillräckligt och nu senast rapporter om Bristande sjukvård för Afghanstyrka

Vi kan inte ens utrusta ynka 500 soldater med ordentligt bepansrade transportfordon, med sjukvård med kirurger och narkosläkare, med sjuktransporter i form av rätt utrustade helikoptrar….

Det är hög tid för en rejäl omprövning av den svenska förvarspolitiken. De fattade besluten är i princip bra. Vi skall ställa upp för våra grannar, vi skall kunna sända ut fredsbevarande styrkor, men –

Om vi inte kan ge svenska ungdomar, som är beredda att offra sina liv för frihet och demokrati i länder på andra sidan globen, den absolut bästa utrustning och det absolut bästa stöd som finns att få, skall vi inte leka ”stormakt”.

Annonser
%d bloggare gillar detta: