Istället för kvotering

Häromdagen sade moderate partisekreteraren Per Schlingmann att moderaterna kunde tänka sig lagstifta om kvotering i bolagsstyrelser om inte näringslivet visar en fördubbling av andelen kvinnliga styrelseledamöter till 2014. Förslaget upprör många moderater och saknar bred förankring. En diskussion om kvotering har nu blossat upp. Argumenten emot är självklara

– För det första styrs börsbolagen av sina ägare. Som anställd, som konsument eller som ägare kan jag ha många synpunkter och agera därefter. Som politiker är det inte min uppgift att lägga mig i valet av styrelse.

– För det andra ger könskvotering otrevliga signaler om att den inkvoterade inte skulle kunna bli utsedd på sina egna meriter och vara den som egentligen inte duger. Det vill jag inte medverka till. Vem vill vara den som inte duger?

Det tråkiga med detta är att hela debatten nu koncentrerar sig kring det usla kvoteringsförslaget i stället för att handla om det som är viktigt. Statlig styrning, tvång, likriktning och kontroll är vänsterns lösning för att nå jämställdhet. Vad är den liberala lösningen?

Dessutom kanske inte platsen i bolagsstyrelsen är den viktigaste i första hand, mer än som symbol förstås. Bland verkställande direktörer, i bolagens ledning och hos ägarna finns makt och inflytande och möjligheter att göra något konkret i det dagliga arbetet. Där behövs fler kvinnor. Hur når vi dit?

Att vi självklart ska ha lika rättigheter får inte innebära att vi alla måste vara lika. Vad krävs för att alla ska ges förutsättningar att förverkliga sina drömmar? Vilka hinder kan samhället ta bort utan att samtidigt bygga upp andra? Vad kan vi göra för att ge människor mer makt över sina liv och minska den politiska makten över människors vardag? Det är det diskussionen borde handla om.

Annonser
%d bloggare gillar detta: