Mobbning – problem som kräver seriös statistik

Folkhälsoinstitutet har frågat alla Sveriges elever i åk nio om det förekommer mobbing i klassen och har sedan rankat alla skolorna. Dagens Samhälle publicerar i nr 18/2010 ”Folkhälsoinstitutets mobbningslista”.

De slutsatser som dras i Dagens Samhälle är fel. Tidningen gör t ex en stor affär av att 56 % av eleverna i Vellinge säger att det förekommer mobbning i klassen och utnämner Vellinge till en av de värsta mobbningskommunerna. Resultatet ensamt säger ingenting om omfattningen av mobbningen – för att få veta det måste man ställa andra frågor.

Det som förtjänar uppmärksamhet är att bara 56 % noterar att det förekommer. Hälften av eleverna märker alltså inte vad som pågår!? Det förekommer mobbning på alla skolor även om graden kan variera.

Frågan jag ställer mig är – hur är mobbingsituationen på de skolor där bara några få elever märker vad som sker!? Kanske borde mobbinglistan publiceras i omvänd ordning?

På skolor med ett bra antimobbningarbete är alla, både elever och personal, observanta på problemet och skolan får många ja-svar på frågan om det förekommer mobbing. Det säger inget om det är ett, tio eller tjugo barn som mobbas, bara att många är medvetna om att det förekommer. Enkäterna blir förstås ett bättre underlag för de viktiga diskussionerna i lärararbetslagen och med eleverna om man också frågar t ex om eleverna själva utsatts för mobbning.

Barn- och elevombudet (BEO) Lars Arrhenius tycker att Skolverket kunde publicera listor om mobbningen också, skola för skola. Om man verkligen vill få ett mått på mobbningen per skola måste enkäterna formuleras annorlunda och man måste arbeta mer med analysen.

”Det finns tre slags lögner: lögn, förbannad lögn och statistik.”

Annonser
%d bloggare gillar detta: