Betyg från årskurs sex

Om Alliansen vinner valet blir årets fjärdeklassare den första kull som får betyg i årskurs sex. Samtidigt får sjuorna och åttorna betyg för första gången. Men vad händer om vänsterpartierna vinner valet? (S) accepterar betyg i åk 6, (MP) vill ha först i åk 9 och (V) inga betyg alls i grundskolan.

I dag presenterade utbildningsminister Jan Björklund Alliansens förslag om att betyg ska sättas från och med årskurs sex i grundskolan, och hur det ska gå till.

Bakgrunden till förslaget är förstås Alliansregeringens satsning på kunskap och kvalité i skolan. Regeringen har redan genomfört ett antal reformer för att höja kunskapsresultaten. Nya kursplaner ska införas med tydliga kunskapskrav i årskurs tre, sex och nio; nationella prov blir obligatoriska i årskurs tre; skriftliga omdömen har redan införts från första klass och den nya betygsskalan ska innehålla fler steg än i dag.

Nu kommer också det efterlängtade beslutet om tidigare betyg. Med betyg från årskurs sex blir skolan bättre på att ge tydlig information till elever och föräldrar. Skolan kan också följa upp resultaten, så att hjälp kan sättas in i tid.

Föräldrar och elever har rätt till en tydlig information om hur det går i skolan och den elev som riskerar att få underkänt måste få veta det tidigt, så att det finns tid att höja betyget.

Från och med höstterminen 2012 föreslås eleverna i årskurs sex i grundskolan få betyg, och då får även sjuorna betyg för första gången.

Endast en fortsatt Alliansregering är garanten för att betyg verkligen kommer att ges från årskurs sex.

Detta inlägg är även publicerat på min valblogg hos lokaltidningen

Annonser

Gröna jobb är dyra jobb

Debattartikeln:Clean Jobs, Expensive Jobs
Why Italy can’t afford a ”green economy”
i The Wall Street Journal ger en helt annan bild av så kallade gröna jobb än den vi brukar matas med.

Debattörerna för fram att de subventioner som ges till ”gröna jobb” ytterst kommer från landets skattebetalare. Det är dessa skattebetalare som i sin roll som konsumenter gör alla de inköp som ger jobb åt folk som producerar varor och tjänster. Dessa ”vanliga” jobb kostar betydligt mindre än de subventionerade gröna jobben. Alltså får man fler jobb för pengarna.

Många politiker försöker ge en bild av att så kallade gröna jobb är framtidens melodi, ett bra sätt att öka vårt välstånd, ge fler jobb och öka svenska företags konkurrenskraft internationellt. Företag inom t ex vind och bioenergi hurrar och tar tacksamt emot subentioner och skattefördelar. Hur ser det ut i verkligeheten? I Sverige är de kritiska rösterna inte så många. (eller så släpps de inte fram!?) Däremot kunde man för något år sedan läsa en artikel om de gröna jobben i Spanien. Resultatet av den spanska storsatsningen var att varje nytt grönt (subventionerat) jobb kostade två ”vanliga” jobb. Dvs +1 – 2 = -1.
Det finns säkert fanatiska personer som är beredda att låta andra betala detta pris men de som skall betala borde ha rätt att veta sanningen – eller hur?

Nedanstående utdrag handlar om italienska förhållanden och ger ett (teoretiskt) ännu sämre utfall.

När får vi se en beräkning för Sverige?

BY CARLO STAGNARO AND LUCIANO LAVECCHIA
Milan

The ”green economy” is supposed to be a win-win situation, as massive subsidies for renewable energy sources and other ”clean” technologies would help both the environment and the economic recovery. The facts on the ground tell a different story, though. In Italy, for example, we calculated that each green job comes at the expense of 4.8 ”dirty” jobs. That’s an awful lot of waste for a movement that’s meant to be all about efficient resource use.

Understanding the costs and benefits of ecological policies is particularly relevant for Italy, a country that already paid more than its share of …

Unga röstar moderat

politikerbloggen kan man läsa om en opinionsundersökning bland unga 18-34 år. Det är förstås riktigt roligt att moderaterna får en så stor andel av rösterna men mest intressant är socialdemokraternas låga siffror. S och MP är nästan lika stora i denna undersökning. Vi har ett spännande val framför oss.

Moderaterna: 26 procent
Socialdemokraterna: 16 procent
Miljöpartiet: 15 procent
Vänstern: 7 procent
Folkpartiet: 6 procent
Sverigedemokraterna: 6 procent
Piratpartiet: 5 procent

Kristdemokraterna: 3 procent
Centern: 2 procent

Lögn, förbannad dikt och statistik

”Allt går att bevisa med statistik” brukar man ju också säga. En viktig uppgift för skolans matteundervisning är att lära eleverna hur statistik fungerar och hur lätt den är att manipulera. Boken ”att ljuga med statistik” borde varje gymnasist läsa. I bland kan det förstås vara så att någon gör fel av misstag men det tror jag inte en sekund på när det gäller de rödas senaste utspel:

Aftonbladet skriver:

”25 000 välfärdsarbetare har försvunnit från den gemensamma välfärden under alliansregeringen”.
Den slutsatsen drar det rödgröna blockets partiledare utifrån SCB:s Arbetskraftsundersökningar.
Men påståendet är mer falskt än sant, visar Aftonbladets Lögndetektor.

Socialdemokraterna, miljöpartiet och vänsterpartiet försöker få väljarna att tro att antalet personer som arbetar med vård skola och omsorg kraftigt har minskat under de senaste fyra åren. ”25 000 arbetare i den gemensamma välfärden” visst låter det allvarligt. Det de röda utelämnar är att tjänsterna fortfarande finns kvar och utförs men kanske av en anställd i t ex en enskild förskola eller på en privat driven vårdcentral i stället för av en kommunanställd. Tjänsten utförs, någon finns anställd till att utföra den, de som utnyttjar tjänsterna har ofta fått ett mera varierat utbud att välja mellan och verksamheten är fortfarande solidariskt finansierad via skattemedel.

Varför så upprörda. Jo det är förstås så att en del av makten och beslutanderätten av vad som skall utföras och hur har flyttats från politiker till föräldrar, elever, vårdbehövande och deras anhöriga.

Jag tycker utvecklingen är bra. Det vi från politiskt håll måste bli bättre på är att ställa rätt krav vid upphandlingar och att utveckla vår kvalitetsuppföljning – såväl av tjänster som utförs i privat som i offentlig regi.

Aftonbladets slutsats: Det kan vara precis tvärt om:

Slutsats: Inte hela verkligheten redovisad

Att antalet anställda i kommunsektorn minskade mellan 2008 och 2009 stämmer. Men det går inte med hjälp av de rödgrönas statistik dra slutsatsen att antalet välfärdstjänster inom skola, vård och omsorg har minskat med 25 000 tjänster.

Egentligen kan det vara tvärtom, eftersom de privata välfärdsföretagen har ökat både i antal och i antalet anställda, samtidigt som kommuner och landsting lägger allt mer pengar på privata upphandlingar.