Jobbskatteavdraget betalas av löntagarna själva!

Skäl för skillnad – är rubriken på gårdagens ledare i DN

För löntagare betalar arbetsgivaren ”allmän löneavgift”, dvs en skatt på 7.49 %. (I år sänks den något) Detta ger statskassan nästan exakt lika mycket som jobbskatteavdraget kostar. Den allmänna löneavgiften är en ganska ny skatt som infördes av socialdemokraterna 1995 för att finansiera medlemsavgiften till EU.

För pensionärer som arbetar betalas ingen allmän löneavgift, men om de jobbar får de t o m dubbelt jobbskatteavdrag.

Den påstådda skatteorättvisan verkar inte vara så stor!

Annonser

Inte längre någon preskriptionstid för mord!

I dag beslöt riksdagen bl a att avskaffa preskriptionstiden för mord. Ett klokt och efterlängtat beslut.

Sammanfattning av beslutet

Preskriptionen för mord, dråp, grovt folkrättsbrott, folkmord och terroristbrott som begås genom mord eller dråp avskaffas för vuxna lagöverträdare. Även försök till mord, dråp, folkmord och terroristbrott som begås genom mord eller dråp ska undantas från preskription. Uppgifter i spårregistret som gäller dessa brott ska gallras senast sjuttio år efter registreringen i stället för som i dag trettio år.

Preskriptionstiden för könsstympning som begås mot barn förlängs så att preskriptionstiden börjar löpa först den dag barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år. Ändringen omfattar också försök till sådant brott. Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2010. Ändringarna ska gälla också för begångna brott som den 1 juli 2010 ännu inte har preskriberats.

Forskare kritiska mot rättvisemärkt

Enligt AgriFood-Rapport 2009:1 Vad uppnås med rättvisemärkning? är rättvisemärkt inte lösningen för fattiga bönder. Bakom rapporten står forskare från Lunds Universitet, SLU och AgriFood Economics Centre.

Jag hittade rapporten via Miljöaktuellts Nyhetsbrev Miljöaktuellt skriver om rapporten och redovisar slutsatsen:

Det stora problemet enligt forskarna är att det inte finns resurser att i stor skala finansiera minimipriset som Rättvisemärkningen bygger på. Antalet fattiga jordbrukare är får många och antalet konsumenter som vill betala ett högre pris är för få, hävdar man.

Miljöaktuellt lyfter också frågan om produktivitetsökning och åtgärder inom länderna:

– Högre inkomster på landsbygden kan istället främst nås genom förbättrad produktivitet i jordbruket. Då krävs inhemska åtgärder. Se på Indien och Kina som genomfört reformer inom jordbruket. Båda länderna har ökat produktiviteten, i Kina genom ökad marknadsorientering och i Indien genom att använda grödor som ger bättre avkastning.

Därefter ger man stort utrymme för kommentarer och kritik från ”Rättvisemärkt Sverige” och ger dem möjlighet att tona ner kritiken. Inte att förvåna sig över eftersom detta är organisationer som arbetar nära varandra. Vill man se hela bilden skall man inte bara lita till den här sortens andrahandsuppgifter, speciellt inte när man kan anta att avsändaren inte är helt neutral. Och mycket riktigt. Efter att ha tittat lite närmare på rapporten finner jag en helt annan slutsats som är viktig att lyfta fram och som Miljöaktuellt bara försiktigt berör genom en formulering om ”marknadsorientering i Kina:

Rapporten är mycket rakare och tydligare när det gäller marknadsekonomi och frihandel som lösning på världens fattigdom:

För det första finns det inte resurser att betala priser över världsmarknadspriset för stora mängder livsmedel i den utsträckningen att det på allvar skulle reducera världens fattigdom. Antalet välbärgade konsumenter i industriländerna är helt enkelt för få i förhållande till antalet fattiga jordbrukare i utvecklingsländerna.

För det andra är produktionskoppling, dvs. att man måste odla en viss gröda för att få tillgång till minimipriset och den sociala premien, en mycket dålig idé om den skulle tillämpas i stor skala i fattiga jordbruksberoende länder. Produktionskoppling låser jordbrukarna och hindrar den strukturomvandling mot färre, större och mer produktiva gårdar som krävs för att långsiktigt höja inkomsterna inom jordbruket. Istället bör strukturomvandlingen underlättas, så att mindre produktiva jordbrukare kan finna nya inkomstkällor medan produktiva jordbrukare kan expandera och utvecklas. Genom att stimulera entreprenörskap, underlätta handel och främja produktivitetsökningar i jordbruket kan de problem som Fairtrade vill hantera lösas på ett mer långsiktigt hållbart sätt och reducera fattigdomen för ett större antal människor.

Dvs väldigt tydligt att det inte räcker med inhemska åtgärder utan att lösningen heter frihandel. Det är viktigt att vi fortsätter att handla med u-länder även om vi inte får uppfyllt alla våra etiska och miljömässiga krav på en gång. Det sämsta som dessa länder kan råka ut för är att vi slutar handla och bara letar efter alternativ inom t ex EU-området.

Tråkigt att Miljöaktuellt inte bryr sig om att lyfta rapportens slutsatser om den stora betydelsen av marknadsekonomi och frihandel.

Fler viktiga citat:

Dessutom är märkningen ett ineffektivt sätt att transferera resurser på, eftersom endast en mindre del av det merpris den europeiske konsumenten betalar når den avsedde mottagaren. Det är slutligen svårt att kontrollera att standarder gällande arbetsvillkor och miljöhänsyn har efterlevts.

Sammanfattningsvis kan Fairtrade ha positiva effekter för den ringa andel av världens fattiga jordbrukare som omfattas, men ett system baserat på inkomsttransfereringar i form av minimipris och en social premie samt standarder är inte en möjlig väg för att i stor skala ge fattiga jordbrukare bättre levnads- och arbetsvillkor.

Det skall vi fira 1:

Jag blev riktigt glatt överraskad när jag lyssnade på nyheterna tidigare idag. I kulturpropositionen som presenteras på måndag föreslås att den livstidslön på 18 000 kr per månad som nu betalas ut till 157 ”kulturarbetare”, utan krav på motprestation skall slopas. Efter att ha läst lite mer minskar glädjen något. De 157 som nu går på bidrag ska tyvärr få behålla sin arbetsfria inkomst. Hederligt arbetande personer kan ju bli uppsagda, så varför inte dessa? Det finns kanske någon juridisk finess i avtalen. Trist. Det minsta man kunde begära vore väl ändrade avtal och beslut om 8 timmars arbete om dagen. Samtidigt så finns det förstås personer på listan som t ex Jan Myrdal, diktaturkramare som hyllat t ex massmördaren Pol Pot. Vi har det nog bättre utan att han gör jobb för det offentliga. Kolla t ex ”Pol Pots leeende” eller ”Middag med Pol Pot”

Bra är dock att det nu inte läggs till nya personer på listan. I landet med världens högsta (eller näst högsta) skatter kan 17 miljoner användas till något vettigare. Bra att regeringen betonar arbetslinjen även på detta område.

Att dessa lyxlirare skall kunna glida runt på skattebetalarnas bekostnad är upprörande. Deras arbetsfria inkomster betalas av svenska skattebetalare, däribland personer som verkligen får vända och vrida på varje krona, pensionärer utan ATP och den ensamstående mamman.

En del av dessa ”kulturarbetare” har gjort ett val mellan att ta ett jobb som man kan försörja sig på eller en osäker konstnärstillvaro. Det är deras val. Att det bland dem finns personer som verkligen borde kunna försörja sig på sin konstnärliga begåvning gör det inte mindre upprörande. Att de har slarvat med pensionsinbetalningarna och nu anser sig ha rätt till högre standard än andra är sannerligen inget argument det heller.

Expressen
SvD

Utan bil inget jobb!

I helgen kom ett glädjande besked från regeringen: Regeringen höjer reseersättningen vid rehabilitering. Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson har förstått hur viktig bilen är även för personer som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering. Det innebär att sjukskrivna nu får samma milersättning som personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av någon underlig anledning har de sjukskrivna fått nöja sig men 11 kronor per mil.

Redan 18:50 per mil är skamligt lågt och täcker långt ifrån de verkliga kostnaderna men en allvarlig orättvisa är ändå undanröjd. Höjningen av reseersättningen är en åtgärd som gör det enklare för landets sjukskrivna att komma tillbaka in på arbetsmarknaden. Tidigare fick ju de sjukskrivna inte ens täckning för bensinkostnaden. Bra gjort!

– Jag är glad över att genom den här höjningen för arbetsresor kunna underlätta fortsatt kontakt med arbetsplatsen. Det förbättrar också möjligheten att delta i en rehabilitering som kan betyda en väg tillbaka, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Sjukskrivna får nu lika hög reseersättning som personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är både rimligt och rättvist.