Bra lärarutbildning viktigare än lärarlegitimation

Med anledning av förslaget att införa lärarlegitimation konstaterar många, däribland Sveriges kommuner och Landsting, att en bra lärarutbildning är viktigare än lärarlegitimation. Visst är det så men det behöver inte betyda att legitimation är en dålig idé. Mycket beror på hur legitimeringen byggs upp, vilka möjligheter det finns att få tillgodogöra sig tidigare erfarenheter osv. Validering av kunskaper och färdigheter hos personer med en annan utbildningsbakgrund och yrkeserfarenhet än lärarhögskola måste vara en självklarhet. Vägen genom lärarhögskolan måste inte vara den enda vägen. Möjligheten att dra in legitimationen är också en viktig del i förslaget.

Om lärarlegitimationen införs så att alla som i dag gått igenom lärarhögskolan och är anställda på våra skolor och förskolor, automatiskt, utan att man låter dem genomgå någon form av legitimationstest, får ut en legitimation skulle det fullständigt ta bort legitimiteten för legitimationen.

SKL har också ett annat bra förslag när det gäller lärarutbildningen:

– Det vore också bra att se över möjligheten att genomföra lämplighetstest i samband med antagningen till lärarutbildningen. Att vänta med bedömningen av lärarens lämplighet till introduktionsåret efter utbildningen kan bli kostsamt både för samhället och för den enskilde individen, säger Maria Stockhaus.

SKL:s pressmeddelande: Bra lärarutbildning viktigare än lärarlegitimation | Sveriges Kommuner och Landsting.

Annonser

Kvalitetssäkrade lärare

Alliansen tar nu ytterligare ett viktigt steg framåt för att öka och säkra kvalitén i landets skolor. From 1/7 2012 införs yrkeslegitimation för lärare och förskollärare. I fortsättningen skall endast den med legitimation få fast anställning och kunna sätta betyg. Legitimationen kräver inte endast examen utan även ett års godkänd tjänstgöring med mentor. Legitimationen skall också kunna omprövas. Detta är vad många elever och föräldrar efterlyst. Det är glädjande att regeringen även hinner fatta beslut att genomföra detta viktiga beslut för att höja lärarnas status och kvalitén i skolan. Reformen finansieras även av staten som skickar med pengar för de ökade kostnaderna för mentorer redan från 2011. Bra att kommunerna får en förberedelsetid

Den enskilt viktigaste faktorn för goda resultat i skolan är en kvalificerad och engagerad lärarkår. Därför är det ett allvarligt problem att attraktionskraften i läraryrket har minskat under ett antal årtionden. Ett tydligt uttryck för detta är att de som söker till läraryrket i dag har lägre studieresultat än de som sökte till läraryrket förr. Att vända denna utveckling är en central utmaning.

Duktiga lärare utför dagligen stordåd i klassrum runt om i Sverige, många gånger utan att få den uppskattning som de förtjänar. De möter varje elev med höga förväntningar och lyckas år efter år lära barn att läsa, skriva och räkna, får dem att upptäcka världen, ett nytt språk eller uttrycka sig kreativt och konstnärligt. Samtidigt vet vi att det finns lärare som inte borde vara lärare men som trots det fortsätter att utöva sitt yrke.

”Vi inför yrkeslegitimation för alla Sveriges lärare 2012” – DN.se.

Duktiga lärare i Lund

Kungliga Vetenskapsakademien delar ut årets lärarpris, Ingvar Lindqvistprisen 2010, för engagerade insatser i matematik, kemi, fysik och biologi.

Lärarna som speciellt inspirerar i kemi och biologi finns i Lund. De är:

Kerstin Ovenholm, Fäladsgården (Kemi) och Helena Hörvin Billsten, Katedralskolan (Biologi)

Fysikpriset gick till lärare på Borgarskolan i Malmö och matematikpriset till Freinetskolan Mimer i Norrtälje.

De får sina pris för

för entusiasm, engagemang och utvecklingsarbete som har lett till att elevernas intresse för och kunskap inom matematik och naturvetenskap har ökat

GRATTIS!

Skola med kvalité

Regeringen har idag överlämnat propositionen Bäst i klassen – en ny lärarutbildning till riksdagen.

Under en lång följd av år har vi kunnat följa internationella jämförelser som visar hur svenska elever halkar efter kunskapsmässigt. Det är inte så enkelt att elever i andra länder fått tillgång till bättre undervisning och gått förbi oss. Nej – den bistra sanningen är att svenska elever i dag på många sätt presterar sämre än svenska elever tidigare gjort.

Det kan finnas många förklaringar men jag tror att några är extra viktiga:

Individualiserad undervisning är jättebra. Men det betyder inte att läraren skall backa och överlåta åt eleverna att räkna på egen hand, att själva söka kunskaper i stället för att läraren föreläser. Det får inte innebära att högläsning ersätts med tyst egenläsning osv. I stället för att erbjuda aktivt, lärarledd undervisning med större hänsyn tagen till varje elevs behov har vi på många håll fått självstudier. Detta har ökat klyftorna i skolan och gjort föräldrarnas utbildningsbakgrund (och då särskilt moderns) till den viktigaste förklaringen till elevernas olika resultat. De elever som inte har föräldrar som kan kompensera vad skolan brister är det synd om i dagens skola.

Det är också synd om alla de som inte redan tidigt har förmåga att ta ansvar för det egna lärandet utan behöver en tydlig struktur, som också ofta saknas. Tvärtom kräver en individualiserad undervisning samtidigt extra mycket struktur för att ingen skall komma efter. Alltför ofta förutsätts eleverna att själva söka kunskap att skriva rapporter utan att ha en grundläggande kunskap om området, osäkerheten om vad som egentligen krävs och obegränsat med websidor skapar en stress och frustration som särskilt drabbat ambitiösa flickor hårt. Vi lär också på olika sätt. De som lär bäst genom att lyssna drabbas också i en undervisning där man förutsätts läsa alltmer själv. De gudabenådade föreläsarna tycks antingen vara en bristvara eller något som förkastas med ett föraktfullt ”katederundervisning”.

Lärarutbildningen är naturligtvis också en orsak. Det är varken rätt mot elever eller lärare att inte alla ”lågstadielärare” har en gedigen utbildning i hur man lär ut grunderna i läsa, skriva, räkna. Beslutet att avskaffa utbildningen av speciallärare, de som undervisade elever som av olika skäl behövde extra stöd och verkligen var proffs på det, och ersätta dem med specialpedagoger vars uppgift är att utbilda andra lärare i att undervisa dessa elever var verkligen ett dråpslag mot elever i behov av stöd. Tanken om att ingen får skiljas ut, att alla skall ha undervisning tillsammans i samma klassrum, i samma takt, oavsett förutsättningar, att de duktigaste eleverna skall stimulera de som har mindre lätt att lära, har lett till en total nivåsänkning av kunskaperna i den svenska skolan. Yttersta ansvaret för detta ligger förstås hos de tidigare socialdemokratiska regeringarna och deras människosyn.

Alliansregeringen har under de senaste tre åren arbetat hårt för att vända utbildningsskutan och återge Sverige en plats i den absoluta utbildningstoppen. Många bra beslut har fattats och en del har hunnit träda i kraft. Det tråkiga är att det tar så lång tid innan verkliga förbättringar kommer att kunna ses.

I dag har regeringen fattat beslut om ytterligare en långsiktig reform – en ny lärarutbildning:

Fyra vägar till ny lärarutbildning
Regeringen har idag överlämnat propositionen Bäst i klassen – en ny lärarutbildning till riksdagen. Dagens lärarexamen föreslås ersättas av fyra nya examina: förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen. När den nya lärarutbildningen införs kommer alla universitet och högskolor som vill anordna utbildningen att behöva ansöka om examenstillstånd, som kan begränsas till specifika inriktningar och ämnen eller ämnesområden. Utbildningen beräknas starta höstterminen 2011.


Ur Regeringens pressmeddelande

Vad alla blivande lärare ska läsa blir tydligare reglerat. Bland annat ska de lära sig hur man bedömer elever och sätter betyg. Både de delarna av utbildningen och den verksamhetsförlagda utbildningen, praktiken, ska vara anpassade till studenternas olika inriktningar.

För att bli en bra lärare krävs lämplighet för att bli lärare. Regeringen avser därför att utreda hur lämplighetsprov skulle kunna användas som behörighetskrav till lärarutbildningen. Sådana prov kan inte genomföras förrän tidigast 2013.

Lågstadielärare behövs!

SvD har redan nu kunnat redogöra för en del av förslaget till ny lärarutbildning som presenteras i nästa vecka. En av nyheterna att lågstadieläraren återinförs:

–Det var ett stort misstag att avskaffa lågstadielärarkåren i Sverige vilket i praktiken skedde 1985. Sedan dess utbildar vi grundskollärare som ska kunna undervisa i alla nio årskurserna, förklarar utbildningsminister Jan Björklund (FP), som menar att problemet med dagens utbildning är att lärarnas kunskaper därmed blivit alldeles för dåliga.

Jag håller med när han säger att den grundläggande undervisningen i att läsa, skriva och räkna på många håll inte är tillräckligt bra. Lycklig skall den elev vara som kommer i en klass med en lågstadielärare av den ”gamla sorten”. I dag finns det inget som säger att en nyutexaminerad lärare som skall lära barn läsa, skriva och räkna är utbildad för detta. Detta är säkert en av orsakerna till att så många barn lär sig läsa sent, läser långsamt och har mycket stora problem med matten. Alla har inte dyslexi eller dyskalki. De kanske bara lider av otillräckligt utbildad lärare. Självklart finns det många lärare som lägger ner ett stort arbete och engagemang. De är värda det stöd som ligger i en bra grundutbildning. På många håll arbetar man medvetet med fortbildning och med att utbildade ”småskollärare” får vara mentorer och utbilda sina yngre kollegor men det räcker inte. Att lära barn grunderna i läsa, skriva, räkna är ett för viktigt yrke för att inte få finnas kvar. Nu finns det ett förslag från Alliansen om att åter utbilda dessa proffs:

Kraven på de nya lågstadielärarna ska därför skärpas. Utbildningen förlängs och blir fyraårig. Hälften av den tiden, 120 högskolepoäng, ska läggas på ämneskunskaper och ämnesdidaktik, det vill säga hur ett visst ämne lärs ut. Det inkluderar minst 30 högskolepoäng, cirka en termin, vardera som specifikt ska läggas på svenska och matematik.

Självklart har förslaget väckt debatt. T ex tycker lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén att det är bra att utbildningen blir längre och att kraven på kunskaper i svenska och matte blir tydliga. Däremot vill hon ha kvar specialiseringen. (I dag svenska/samhällsorienterade ämnen eller matte/naturorienterande ämnen.) Den inställningen kan man ha viss förståelse för.

Så vitt jag kan se är detta ändå inget bra alternativ. På de flesta skolor är lågstadiet organiserat i klasser med en lärare som undervisar i de flesta ämnena. Ämneslärarna kommer inte förrän på högstadiet. Kontinuiteten och att de yngsta eleverna inte skall ha så många olika lärare prioriteras. Alternativet är då inte flera lärare som delar på undervisningen. Alternativet är ofta en lärare per klass och då kanske den läraren inte är tillräckligt utbildad i matte eller läsinlärning, dvs just det som är problemet i dag. Beroende på skolornas storlek och arbetssätt är det ju ändå möjligt med specialisering, efter intresse och fortbildningsmöjligheter men då vet vi ändå att alla är utbildade i matte- och läsinlärning.

Så vitt jag förstått så har problemet aldrig varit att de utbildade lågstadielärarna före 1985 hade problem att lära ut geografi, historia eller teknik. Problemet är lärare som inte är utbildade för lågstadiets huvuduppgift. Slutsatsen för mig bli att det är bättre med läsa, skriva, räkna proffs som har en bred om än ej så djup kunskap i övriga ämnen än att vi har lärare med specialistkunskap i några ämnen och ingen utbildning alls i vissa så som det är i dag.

Specialisering i läsa, skriva, räkna och bredd i övriga ämnen bör vara det som utmärker en lågstadielärare.

SDS
SR
DN

Lunds skolor firar!

Lunds kommun kom på andra plats, efter Lomma kommun, när Lärarförbundet i höst delade ut utmärkelsen Bästa skolkommun 2009. För åttonde året i rad finns Lunds kommun med bland de fem bästa skolkommunerna i landet.

Tisdagen den 1 december uppmärksammas Lunds topplacering som skolkommun genom att alla skolor i Lund serverar äppelkaka med vaniljsås till elever och skolpersonal.

Bildelever och bildlärare vid gymnaiseskolan Spyken i Lund har tagit fram en affisch för att uppmärksamma att Lund fortsätter att ligga i topp som skolkommun i Sverige.

Flexibel skolstart utreds

Flexibel skolstart utreds

Vi moderater är positiva till flexibel skolstart, åtminstone med intagning både höst och vår. Därför är det glädjande att det nu blir en utredning i frågan.

Det är stor skillnad på barn när de börjar skolan. En del beror på när de är födda på året, en del beror på mognad och en del på andra saker. Men alla borde inte börja skolan på samma gång!

Regeringen har beslutat att utreda hur en försöksverksamhet med flexibel skolstart i grundskolan kan genomföras, det vill säga att elever ges möjlighet att börja vid andra tider på året än då höstterminen startar.

I dag kan ett barns vårdnadshavare begära att eleven börjar i årskurs ett i grundskolan vid höstterminens början det år eleven fyller sex eller sju år eller, om särskilda skäl föreligger, åtta år. Däremot är det inte möjligt att börja skolan på vårterminen.

Den särskilde utredaren ska föreslå hur en försöksverksamhet med flexibel skolstart kan utformas och hur många kommuner och skolor som ska kunna delta. Dessutom ska utredaren föreslå hur skolmognadsprov ska kunna erbjudas, som stöd för föräldrarnas beslut.

Utredaren ska också redogöra för vilka organisatoriska och pedagogiska förutsättningar som ska finnas för förskoleklass, skolbarnomsorg, grundskola och gymnasiet för att försöksverksamheten ska kunna genomföras. Tidigare utredningar om flexibel skolstart har varnat för att det kan uppstå svårigheter när eleverna ska börja i gymnasieskola

n.