Restaurangfacket vill inte ha sänkt restaurangmoms!!!

Egentligen borde man inte bli förvånad när Hotell- och restaurangfacket motsätter sig Alliansens förslag att halvera restaurangmomsen. Socialdemokraterna vill inte ha sänkt moms, då vill inte facket det heller.

Ella Niia, förbundsordförande i Hotell- och restaurangfacket, vill egentligen inte ha dagens system med olika moms på mat som säljs i affär (12 %) och mat som äts på restaurang (25 %). Facket borde därför stödja Alliansens förslag för lika moms och för fler jobb – men nej – partilojaliteten går före medlemmarnas väl och ve. Dilemmat med olika momsnivåer löser hon genom att säga att man hellre ska höja matmomsen i affärerna än att sänka tjänstemomsen på restaurang! Att det skulle märkas och göra ont i bl a medlemmarnas hushållskassa struntar hon uppenbarligen i. DI

Genom att momsen på mat på restaurang sänks till samma nivå som på den mat vi köper med oss räknar regeringen med fler jobb. Momssänkningen som gör det billigare att köpa tjänster är en viktig del av jobbpolitiken och en fortsättning på succén med RUT och ROT. Om fler får råd att gå ut och äta eller går ut oftare blir det fler jobb, kanske speciellt för ungdomar och personer med invandrarbakgrund eftersom restaurangbranschen har många unga och utländskt födda som medarbetare.

Halverad restaurangmoms är en del av det företagspaket som regeringen presenterade i dag. Det innehåller också förslag för att stärka kvinnors företagande, entreprenörskap, innovationsinsatser och regelförenklingar. Den utlovade breda skatteutredning som ska tillsättas för att ta fram en mer rättvis och effektiv företagsbeskattning ser jag verkligen fram emot. Är det något jag saknar så är det förstås sänkt tjänstemoms även för t ex frisörer som diskuterats. I takt med att ekonomin förbättras och dessa åtgärder gett resultat återkommer säkert t ex frisörerna!

Annonser

Thomas Bodström (S) vill bara ha drogtester för andra

Det här kommer att bli en klassiker! Så pinsamt att man knappt kan vara skadeglad!

Olämplig lärare bör byta jobb

”Den borgerliga regeringen har kört Sveriges ekonomi i botten”.

Det är ju inget ovanligt uttalande från socialdemokratiska politiker och något man får acceptera i den politiska debatten. Men att en högt uppsatt socialdemokratisk politiker, tillika gymnasielärare, på detta sätt inleder en fråga till sina elever är fullständigt oacceptabelt.

Meningen är inget annat än en i detta sammanhang otillåten socialdemokratisk propagandafras som inledning till en fråga som handlar om lågkonjunktur och arbetslöshet.

Expressen skriver under rubriken Lärare läxas upp av politiker

Läraren anklagas nu för att bedriva S-propaganda i klassrummet.

Heléna Lindahl, gruppledare för Centern i Skellefteå, är upprörd över frågan. – Jag kan inte se det som något annat än förtäckt propaganda, säger hon.

Håkan Lindh, oppositionsråd för FP, kallar det för ”en stor skandal”.
– Det finns en yrkesetisk kod att undervisningen ska vara saklig och objektiv. Det här är inte ens i närheten, säger han.

Till Expressen säger läraren:

”Det var klantigt”

Daniel Ådin själv erkänner att frågan är olämplig.
– Det var klantigt. Det är en fråga som är tre år gammal, som jag borde ändrat på.
Så den här frågan har du haft på dina prov i tre år?
– Inte varje gång, men den har funnits där i tre år.

Om detta ger en korrekt bild så har läraren verkligen missförstått problemet. Om frågan är tre år gammal betyder det att han introducerade den direkt efter alliansens valseger för tre år sedan. Problemet är inte att han borde ha ändrat frågan, problemet är att han överhuvudtaget skrev den. Om man så brinner för sin politiska övertygelse att man inte förmår vara objektiv och följa läroplanens krav på saklighet är det idé att byta jobb.

Rektors förslag att elever och lärare skall bjuda in politiker för att diskutera och belysa frågan från olika håll är naturligt vis ett bra inslag i samhällskunskapsundervisningen men det löser egentligen inte problemet.

Hela händelsen är skrämmande. Detta har pågått i tre år utan att någon reagerat.
På hur många ställen i landet pågår liknande övertramp som inte kommer till allmän kännedom? Vad kan vi göra åt det?

Myterna om Jobbavdraget

I debbaten om jobbskatteavdraget finns många myter och från vänsterhåll försöker man framställa det som något som ensidigt gynnar ”de rika” och därmed är förkastligt. En något underlig argumentation eftersom t ex socialdemokraterna och Mona Sahlin i nästa andetag deklarerar att vid en eventuell rödgrön valseger så skulle tre av de fyra stegen få finnas kvar. Sanningen är förstås den att socialdemokraterna inte vågar röra det jobbavdrag som gett t ex många vårdanställda så mycket som en extra månadslön per år. Den sänkta skatten har gett långt mer i plånboken än de löneökningar man fått.

I GP finns en ledare som tydligt förklarar hur det hänger ihop Myterna om jobbavdraget (tack Roland för tipset)

Jobbavdraget har ett tak som ligger på drygt 28 000 kronor i månadsinkomst. Den som tjänar 60 000 kronor i månaden får inte ut en krona mer i jobbavdrag än den som ligger vid taket, skriver GP:s Fredrik Tenfält.

För den som vill veta hur stort jobbavdraget är i olika lönelägen rekommenderar jag http://www.jobbskatteavdrag.se/

Dubbelfakturering

Thomas Bodström är en av de riksdagsledamöter som har högst frånvaro i Riksdagen. Enligt Kalla Fakta kvittar han ut sig för att jobba som advokat och tar samtidigt betalt från domstolen utan att ta tjänstledigt från riksdagen och enligt sin egen utsago låter det som om han undvikit att ge sin partigrupp full information. Självklart kan det finnas giltiga skäl för riksdagens ledamöter att inte delta vid besluten men att jobba i sin advokatbyrå är knappast ett sådant. Är man frånvarande från omröstningarna utan godkända skäl bör man väl ta tjänstledigt?

Detta strider inte bara mot socialdemokraternas regler för kvittning, att jobba är inte giltigt förfall. (Kvittning – en från oppositionen får vara frånvarande om en från majoriteten är frånvarande, röstningsresultaten skall alltså inte påverkas) utan mot vanlig heder och moral. Det verkar inte röra sig om något enstaka misstag utan enligt TV4 något som Bodström satt i system. När sådant skett på kommun och landstingsnivå har den berörde tvingats avgå. Det skall bli intressant att se om det gäller andra regler för riksdagsledamöter.


Thomas Bodström har hög frånvaro

Granska dina folkvalda

Uppdatering:

Nu skriver även dagstidningarna och TT om ”Bodströmaffären”, så t ex Sydsvenskan:

Under senare tid har Thomas Bodström – ordförande i riksdagens justitieutskott – i olika medier sagt att riksdagsuppdraget går i första hand, att han visserligen haft en del frånvaro men att den inte främst gällt rättegångar utan att han ”gjort olika partiarbeten”.

Under våren 2009 har Bodström kvittat ut sig från 19 av 36 voteringsomgångar i riksdagen. Vid tio av de 19 gångerna hade han uppdrag som advokat, där han tjänade tiotusentals kronor vid sidan av inkomsterna från riksdagen.

Under våren hade alltså Bodström 53 procents voteringsfrånvaro, vilket lägger honom i tio i topp av alla riksdagens 349 ledamöter och i princip är det bara partiledare, gruppledare och språkrör som har större frånvaro, enligt Kalla Fakta.

Tydligen tycker socialdemokraterna att detta är ok. Sven-Erik Österberg (S), gruppledare i riksdagen, säger till TT att

I möjligaste mån ska reglerna gälla lika för alla ledamöter…

– Bodström är lite speciell, säger Österberg.

Dagens citat

Dagens citat kan läsas i SvD:s ledare

Jag tycker att det är lite läskigt att man får så mycket mer kvar i plånboken.

Det utbrast den socialdemokratiska chefredaktören Nisha Besara när hon i söndags diskuterade jobbskatteavdraget i P1:s God morgon, Världen!

I övrigt behandlar ledaren det svenska skattetrycket i relation till omvärlden och vänsterns vallöfte om höjda skatter. Sett i skenet av diskussionen om Alliansregeringens beslut att nu sänka skatten för ålderspensionärer är det en märklig diskussion som pågår. Partiet upprörs över att skatterna sänks och deras pensionärsorganisation över att skatterna sänks för lite.

Socialdemokratins pensionärsorganisation, PRO, borde i konsekvensens namn vara upprörda över att skatten sänks för pensionärerna men ack nej. De menar att skattesänkningen är för liten och kommer för sent.

Så här hänger det ihop. Socialdemokrater gillar höga skatter, de menar att vi behöver politiker och byråkrater som bestämmer hur resurserna skall användas eftersom vi medborgare inte klarar av det själva. Samtidigt får ingen ha det bättre än någon annan eller belönas för sitt arbete. (Även om arbetet i längden innebär att alla får det bättre.)

Så jag tror faktiskt att om regeringen hade beslutat att inte ge pensionärerna den nu aktuella sänkningen (eller den tidigare beslutade höjningen av grundavdraget som betyder mycket speciellt för pensionärer med väldigt låg pension) utan i stället avskaffat jobbskatteavdraget för de som jobbar och drar in pengarna till pensionerna, så hade PRO jublat eftersom rättvisan var återställd.
För sossarna i PRO handlar det uppenbarligen inte om att pensionärer inte ska få det sämre eller att få det lite bättre utan om att alla skall ha det lika dåligt.

Ju mer den socialdemokratiska maktapparaten vittrar sönder desto större är hoppet för Sverige!

Rosornas krig drar igång igen

Det ser ut som om det blir en spännande skoldebatt på socialdemokraternas kongress i höst. Mona Sahlin har så försiktigt försökt förnya socialdemokraternas politik men har bara åkt på bakslag. En tung röst för en utpräglad vänsterpolitik inom socialdemokratin är Carin Jämtin. Häromdagen skrev hon ett inlägg i skoldebatten med sedvanlig vänsterretorik: ”Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister.” I ett försök att skyla över de stora brister som fortfarande finns i en skola som under lång tid styrts av socialdemokratiska beslut skyller hon på vinster i de förhållandevis få friskolorna. Jag har svårt att tro att klasskampsretorik av första-maj snitt går hem hos hennes väljare i Stockholm.

Den som vill tjäna snabba pengar ska nog inte satsa på att driva skola, hemtjänst eller vårdcentral. En entreprenör måste satsa egna pengar och egen tid och energi långt utöver vad de flesta kommunala verksamhetschefer måste göra. De har inte heller en stor kommunal investeringsbudget i ryggen och har inte tryggheten att skattebetalarna slutligen får stå för eventuella underskott. En privat driven verksamhet måste leverera kvalitet från dag ett om den ska finnas kvar och utvecklas.

Vinst är inte fult – och vem sätter inte hellre sina barn i en skola som är populär och ger ett överskott än i en skola som knappt går runt och där pengarna inte räcker till? Det är dåliga kunskapsresultat och elever som lämnar skolan utan att ha nått målen som är problemet, oavsett om skolan är kommunal eller fristående. Här är förstås resursfördelningssystem och regelverk som verkligen ger lika villkor för alla skolor avgörande.

Carin Jämtin visar att hon verkligen inte förstått någonting. Hon skriver:

Först då kan vi vara säkra på att det är omsorgen om verksamheten som präglar välfärden, och inte vinstintresset.

Förstår hon inte att en fristående verksamhet väljer vi medborgare för att den är bra eller erbjuder något som saknas i den kommunala verksamheten. Om inte omsorgen om verksamheten tas på allvar och kvaliteten är hög så söker sig ingen dit – då blir det inte heller någon vinst. Den relevanta frågan är i så fall den motsatta. Kan man verkligen vara säker på att omsorgen om verksamheten är tillräckligt stor om det inte finns någon vinst att få? De sanna altruisterna är inte så många som vissa vill tro. Jag minns när byggnadsfacket hade ett eget byggbolag, BPA. Var det månntro rätt att göra vinst på skolbyggen om det inte är rätt att göra vinst på verksamheten inne i byggnaden?

Men – Carin Jämtin har mötts av mothugg även inom de egna leden: Vidar Andersson, socialdemokrat och friskolevän, skriver i Folkbladet: Carin Jämtin jagar kaffepengar och i DN skriver sex s-märkta kommunpolitiker: ”Vi socialdemokrater måste sluta motarbeta friskolorna”

Det är glädjande att läsa artikeln med sin positiva grundton. Deras resonemang om lika villkor för kommunala och fristående skolor är riktigt och viktigt. Därför är det förvånande att skribenterna förordar ett kommunalt veto mot etableringar. Om kommunen kan säga nej till konkurrens så blir det inga lika villkor.

Tänk om några av dessa tankar kunde slå rot bland sossarna i Lund. Det kunde bli en motvikt till några av de mera friskolenegativa miljöpartisterna som finns i kommunen. Den nyblivne ledamoten av MP:s partistyrelse Rolf Englesson från Lund är ett exempel på en sådan friskoleätare.