Utan bil inget jobb!

I helgen kom ett glädjande besked från regeringen: Regeringen höjer reseersättningen vid rehabilitering. Socialförsäkringsminister Christina Husmark Pehrsson har förstått hur viktig bilen är även för personer som deltar i arbetslivsinriktad rehabilitering. Det innebär att sjukskrivna nu får samma milersättning som personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av någon underlig anledning har de sjukskrivna fått nöja sig men 11 kronor per mil.

Redan 18:50 per mil är skamligt lågt och täcker långt ifrån de verkliga kostnaderna men en allvarlig orättvisa är ändå undanröjd. Höjningen av reseersättningen är en åtgärd som gör det enklare för landets sjukskrivna att komma tillbaka in på arbetsmarknaden. Tidigare fick ju de sjukskrivna inte ens täckning för bensinkostnaden. Bra gjort!

– Jag är glad över att genom den här höjningen för arbetsresor kunna underlätta fortsatt kontakt med arbetsplatsen. Det förbättrar också möjligheten att delta i en rehabilitering som kan betyda en väg tillbaka, säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Sjukskrivna får nu lika hög reseersättning som personer som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är både rimligt och rättvist.

Annonser

Vad händer i Lund?

Att vara i Almedalen, att gå på seminarier, diskutera frågor man intresserar sig för, få nya kunskaper, nya intressen, träffa gamla vänner, göra nya bekantskaper samt njuta av sol, bad och lite turistande gör att man nästan glömmer bort ”där hemma”. Men det händer förstås saker i Lund även om man inte är där. Jag har botaniserat på tidningarnas web-sidor:

Snart blir det byggstart på Påskagänget i Dalby. Det skall bli riktigt roligt när bygget kommer igång. Nu är det inte så vackert, grus och asfalt, elkablar och avloppsrör som sticker upp ur marken, gott om lyktstolpar som kastar sitt ljus över kaninerna som skuttar omkring på kvällarna och ser ut som om de letade efter sin svunna äng. Ängen kommer inte tillbaka (åtminstone inte på många många år) men det kommer bli så mycket trevligare med hus och trädgårdar. När det står så här skövlat – men inte ersatt av något nytt – så ser det ganska bedrövligt ut.

Man kan också läsa att banverket stoppar spår på Lundalänken. Projektet finns ”inte ens” med i den nya tolvårsplanen. Spår är förfärligt dyrt och dessutom är det oflexibelt. Lagt spår ligger, skulle man kunna säga. Det finns ett bättre sätt anser jag. Det finns ett uttryck: tänk tåg kör buss, som man borde tillämpa här.

Det är viktigt att det finns en långsiktighet, att man kan räkna med att busslinjen kommer att finns under lång tid. Sedan har bussar fördelar. Bussarna är billigare så det kan finnas så många fler. Bussar kan gå på befintliga vägar eller separata leder, oavsett så sparar man mark och barriäreffekterna i både i staden och på landsbygden blir mindre. Vill man t ex utöka antalet hållplatser är det ingen omöjlig investering. Ett argument för tåg/lightrail är att spårtrafik tar fler passagerare än buss. Varför då inte testa de bussystem (resultat av svensk produktutveckling och produktion) som finns t ex i Brasilien som tar oändligt antal fler passagerare än dagens svenska bussar. Tror man på eldrift så är ju trådbussar ett alternativ värt att pröva. Bussar är dessutom oändligt mycket trafiksäkrare eftersom man inte tänker sig några säkerhetsavstånd att tala om. Till skillnad från lightrail så kan ju bussar faktiskt bromsa ganska snabbt om det händer något

Klimat och trafik – omöjlig ekvation

”Klimatpropositionen och vägtrafiken – en (o)-möjlig ekvation?” är rubriken på ett av knappt 40 olika seminarier denna första Almedalsdag.
Inledde gjorde Maggie Thauersköld (bloggare på The Climate Scam) med tre frågor som panelen skulle svara på. På hennes blogg kan man se hela seminariet. Det är också hennes förtjänst att seminariet finns att tillgå på nätet.

Ett mycket intressant seminarium och väl använd tid.