Så var det dags för veckans höjdpunkt för den trogne moderaten. Tyvärr hade väldigt många, som jag tidigare berättat, åkt hem, vädret var grått och hotfullt och det var lördag förmiddag kl 11. Detta tillsammans gjorde att det var något färre än på socialdemokraternas kväll.
Partiledaren, Statsministern, EU-ordföranden inledde med att ge åhörarna en historielektion, via stormaktstiden, Westfaliska freden, Köpenhamn, nederlaget vid Poltava och förlusten av Finland till förlusten av Norge. En beskrivning av förlusten av liv, ett stagnerat jordbruk, svält och misär och förlorade möjligheter att få fred eftersom man måste se till att fylla på statskassan via andra staters kassor. Sen hånade han med all rätt det utrikespolitiska arvet från Olof Palme då Sverige lade sig i och hade åsikter men aldrig vidtog några vettiga åtgärder. Ett möjlig rejält handtag för demokrati i vårt närområde förbyttes till flirtande med och mångmiljonstöd till diverse diktaturer. (Fast riktigt så tydlig om Palmes illgärningar var han förstås inte.)
Det är otroligt förmätet att se forna tider genom dagens glasögon. Allt måste bedömas utifrån sin tid och plats i historien. Han skulle lika väl kunnat lyfta fram sådant vi har anledning att vara stolta över. Det hade förstås inte tjänat detta talets syften men ett folk som skäms eller är okunnigt om sin historia är illa rustat i mötet med andra folk.
Han gick t o m så långt att han hånade nationalsången. ”Vi tronar på minnen från fornstora dar, då ärat vårt namn flög över jorden”. Att statsministern inte ser någon ära i landets förflutna, det har jag som Skåning och Dansk när det begav sig, inte så stora problem med men är det verkligen en del i de nya moderaternas politik? Jag har för övrigt alltid tyckt att vi skulle byta till ”Flamma Stolt..”
Fredrik talade positivt om företagare som Cloetta, Bonnier och Becker, som kommit till Sverige, ett Sverige som var öppet och välkomnade entreprenörer, och etablerat framgångsrika företag. Vad han då glömde är den fantastiska öppenhet som fanns under den av honom förhånade stormaktstiden. Influenserna utifrån var påtagliga, Sverige tog till sig idéer och folkgrupper som så småningom blev en del av det vi idag kallar svenskt.
Fredrik Reinfeldt förringade allt, för att komma fram till att vi aldrig haft så mycket makt som nu. Att vara EU ordförandeland skulle ge oss möjligheter att sätta ett outplåneligt avtryck. Det finns all anledning att göra en historisk analys av den hybrisen. Är strävan att sprida klimatreligionen verkligen så
mycket mera värd än strävan att sprida Luthers Lära?
Andra delen av talet ägnades till stor del åt att vada allt längre ut i klimatträsket. Mycket av det Fredrik Reinfeldt sade var dessutom direkt felaktigt. Valstrategiskt sett är det också mycket tveksamt om det är en framgångslinje att gå så långt ut åt grönsakshållet i förhoppning att vinna väljare i miljöpartiet, Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Jordens vänner m fl. Det får vi inte av två skäl. Dels finns det inga stora väljargrupper för det är samma människor som snurrar runt i olika organisationer. Dels är dessa människor uppfödda med moderathat i modersmjölken.
Det som var ett litet ljus i mörkret är att han slog fast att alla klimatåtgärder måste vara kostnadseffektiva. Det gäller att se till att man får mest nytta per satsad krona.
Sista meningen i talet blev han åter partiledaren och konstaterade när han står i Almedalen om ett år så är det ett helt annat läge. Då är det valår och ett blått alternativ står mot ett rödgrönt. Jag tyckte mig ana ett annat tonläge och en annan klang i rösten. Det lät hoppfullt!
Filed under: Almedalsveckan 2009, Historia, Moderaterna | Kommentarer inaktiverade för Fredrik Reinfeldt i Almedalen 2009