Vad gör FN egentligen?

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon skriver under aktuella frågor i SDS. Vad kan vara så viktigt att han går via tidningarnas debattsidor? Kan det vara folkmord, krig, svältande barn, brist på rent vatten, hälsovård, mat, utbildning? Miljökatastrofer eller kemikaliedumpning i Afrika? Eller vill han ge sitt stöd till de svenska soldaterna som bidrar till fred i Afganistan, en insats som ifrågasätts av en del svenskar?

Ack nej! All den prestige som han kan förväntas ha i kraft av sitt ämbete lägger han på uppmaningen: ”Byt glödlampa – förändra världen”

Det är så man vill gråta. Klimatet har växlat över årmiljonerna, det har varit varmare, det har varit kallare. FN har inrättat ett organ, IPCC, vars uppgift är att visa att temperaturökningar de senaste hundra åren beror på mänskligt orsakade koldioxidutsläpp och ingenting annat. Trots att man inte lyckats med det så skall koldioxidutsläpp bekämpas till varje pris. Vanliga glödlampor skall förbjudas och lågenergilampor, halogenlampor mm blir ersättningen. Att återvinningssystemen inte fungerar, att spridningen av kvicksilver karftigt kommer att öka, att bränderna kommer att öka, sådana bagateller tar man inte hänsyn till.

Speciellt i Sverige är det riktigt tramsigt eftersom vår el i stort sett produceras koldioxidfritt med vatten- och kärnkraft. Riksdagen har förbjudit användning av kvicksilver på andra områden. Men för att visa handlingskraft väljer man att öka kvicksilverutsläppen, något som är bevisat farligt!

Rosornas krig drar igång igen

Det ser ut som om det blir en spännande skoldebatt på socialdemokraternas kongress i höst. Mona Sahlin har så försiktigt försökt förnya socialdemokraternas politik men har bara åkt på bakslag. En tung röst för en utpräglad vänsterpolitik inom socialdemokratin är Carin Jämtin. Häromdagen skrev hon ett inlägg i skoldebatten med sedvanlig vänsterretorik: ”Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister.” I ett försök att skyla över de stora brister som fortfarande finns i en skola som under lång tid styrts av socialdemokratiska beslut skyller hon på vinster i de förhållandevis få friskolorna. Jag har svårt att tro att klasskampsretorik av första-maj snitt går hem hos hennes väljare i Stockholm.

Den som vill tjäna snabba pengar ska nog inte satsa på att driva skola, hemtjänst eller vårdcentral. En entreprenör måste satsa egna pengar och egen tid och energi långt utöver vad de flesta kommunala verksamhetschefer måste göra. De har inte heller en stor kommunal investeringsbudget i ryggen och har inte tryggheten att skattebetalarna slutligen får stå för eventuella underskott. En privat driven verksamhet måste leverera kvalitet från dag ett om den ska finnas kvar och utvecklas.

Vinst är inte fult – och vem sätter inte hellre sina barn i en skola som är populär och ger ett överskott än i en skola som knappt går runt och där pengarna inte räcker till? Det är dåliga kunskapsresultat och elever som lämnar skolan utan att ha nått målen som är problemet, oavsett om skolan är kommunal eller fristående. Här är förstås resursfördelningssystem och regelverk som verkligen ger lika villkor för alla skolor avgörande.

Carin Jämtin visar att hon verkligen inte förstått någonting. Hon skriver:

Först då kan vi vara säkra på att det är omsorgen om verksamheten som präglar välfärden, och inte vinstintresset.

Förstår hon inte att en fristående verksamhet väljer vi medborgare för att den är bra eller erbjuder något som saknas i den kommunala verksamheten. Om inte omsorgen om verksamheten tas på allvar och kvaliteten är hög så söker sig ingen dit – då blir det inte heller någon vinst. Den relevanta frågan är i så fall den motsatta. Kan man verkligen vara säker på att omsorgen om verksamheten är tillräckligt stor om det inte finns någon vinst att få? De sanna altruisterna är inte så många som vissa vill tro. Jag minns när byggnadsfacket hade ett eget byggbolag, BPA. Var det månntro rätt att göra vinst på skolbyggen om det inte är rätt att göra vinst på verksamheten inne i byggnaden?

Men – Carin Jämtin har mötts av mothugg även inom de egna leden: Vidar Andersson, socialdemokrat och friskolevän, skriver i Folkbladet: Carin Jämtin jagar kaffepengar och i DN skriver sex s-märkta kommunpolitiker: ”Vi socialdemokrater måste sluta motarbeta friskolorna”

Det är glädjande att läsa artikeln med sin positiva grundton. Deras resonemang om lika villkor för kommunala och fristående skolor är riktigt och viktigt. Därför är det förvånande att skribenterna förordar ett kommunalt veto mot etableringar. Om kommunen kan säga nej till konkurrens så blir det inga lika villkor.

Tänk om några av dessa tankar kunde slå rot bland sossarna i Lund. Det kunde bli en motvikt till några av de mera friskolenegativa miljöpartisterna som finns i kommunen. Den nyblivne ledamoten av MP:s partistyrelse Rolf Englesson från Lund är ett exempel på en sådan friskoleätare.

Befriande klarspråk

I Falsterbo har det ju varit en kulturkrock vid badbryggan. En grupp nakenbadare har tyckt sig ha rätt att bada i fred och vill enligt media att övriga skall vänta på sin tur. Det hela väckte stor uppståndelse och nu finns tydligen ett rykte om att kommunen tänkte sälja bryggan. Det avvisas bestämt av Miljö och Byggnadsnämndens ordförande Nils-Ola Roth. Enligt honom finns det självklart inget kösystem heller, inte på en kommunägd brygga:

– Dom nakna har väl sitt eget system, kanske. Men alla vi som har råd att köpa badkläder kan ju skita i det. Det gör man om man har klart för sig.

Befriande klarspråk från en politiker. Vi har ju lite till mans (kvinns?) en tendens att linda in saker och ting.

Läs den korta intervjun i SDS:
Ska ni sälja nakenbadsbryggan?

Argumentationen för ekoodling är osaklig | Brännpunkt | SvD

Med utgångspunkt i debattartikeln: Tveksam vinst med ekolantbruk skrev jag bland annat om Lunds kommuns satsning på ekologisk skolmat: Ekologiskt misstag

Forskarna fick en replik av en annan forskare vid SLU som forskar på uthålligt lantbruk: Mångfald slår enfald även inom jordbruket.  Intressant är att jämföra forskarnas olika ståndpunkter. En del av deras åsikter är direkt motstridande. Klart är att här behövs mer öppen debatt. Vad skall en stackars konsument tro. Johanna Björklund inleder sitt mera demagogiska inlägg med ett konstaterande, att hennes kollegor borde veta att värderingsfri forskning inte finns. Vad avsikten med det konstaterandet var kan man ju undra, klart är att hennes eget inlägg inte är värderingsfritt. Hon säger sig välkomna forskning ”kring många olika tänkbara utvecklingsinriktningar för framtidens livsmedelsförsörjning”. Men uppenbarligen är inte all forskning och all debatt välkommen. Genom en helt onödig avslutande politisk släng står det helt klart att hon själv inte är någon oberoende, saklig forskare:

Den onyanserade debatt som Marit Paulsen (FP) startat, med några själv- utnämnda SLU-företrädare som vapendragare är kontraproduktiv.

I dag får hon svar

Att på förhand förkasta två viktiga ingredienser i växtproduktionen, handelsgödsel och växtskyddsmedel, leder till matbrist, ökad övergödning, mer växthusgasutsläpp, lägre bördighet samt en okontrollerad uppförökning av ogräs. Skall samhället med skattepengar stötta detta?

Argumentationen för ekoodling är osaklig | Brännpunkt | SvD.

”Miljövinst med eko-odling är noll”

”Miljövinst med eko-odling är noll” – rapport | svt.se.

 

Rapport har nu gjort ett inslag om SLU-rapporten jag skrev om för två veckor sedan Ekologiskt misstag.

Det stora problemet med den ekologiska odlingen är att skördarna blir mycket mindre då det krävs större arealer för att producera samma mängd mat.

Forskning visar att ekologisk odling utarmar markens näringsförråd, minskar växtproduktionen med 25-50 procent och ger ett lika stort eller större näringsläckage som det konventionella jordbruket gör.

Ny finanskris på gång?

Den liberale samhällsdebattören Johan Norberg varnar i dagens DN för en ny finanskris – den här gången orsakad av de politiska beslut som fattats för att mildra den förra krisen. Enligt Norberg har världens ledare inget lärt utan lägger med sina felaktiga beslut grunden för nya kriser:

Den politik som bedrivs av regeringar i Sverige och i övriga västvärlden samt av centralbankerna riskerar leda till att vi fördröjer den ekonomiska återhämtningen och lägger grunden för framtida kriser. Låga räntor och räddningsaktioner för banker och storföretag uppmuntrar till samma huvudlösa risktagande som ledde till den värsta finanskrisen sedan 1930-talet, skriver samhällsdebattören Johan Norberg.

Norberg varnar i sin artikel för att vi riskerar att hamna i samma situation som 2001. Det finns andra paralleller att dra.

Den politik som förs i dag påminner om den politik som Franklin D Roosevelt förde med höjda skatter, ökade kostnader för att anställa, statliga infrastruktursatsningar mm. Detta medverkade till att förvärra 30-talets kris och den höga arbetslösheten fick inte sin lösning förrän med behovet av soldater till andra världskriget. En underskattad amerikansk president är William Harding. Han ärvde stora statliga underskott, byråkrati och kris efter första världskriget. Harding förde sitt land ur krisen med besparingar, skattesänkningar och minimal inblandning i den privata sektorn. Ett och ett halvt år efter att han blev president inleddes det glada 20-talet.

I dagens politiska klimat är detta förstås ingen populär historiesyn. Allt för många politiker är besatta av att ”göra” i stället för att ”göra det möjligt”.

Realtid.se Samhälle – Ordförande i SNF kostar 700.000 kr

Svenska Naturskyddsföreningen har en stor klimataktivitet i Åre och påpassligt har Realtid.se forskat lite kring den ”idéella föreningen”. Att generalsekreteraren Svante Axelsson är anställd på heltid är inte så konstigt. En så stor förening är svår att driva utan anställda (därmed inte sagt hur många) och de ca 60 personer (enligt Naturskyddsföreningens hemsida) som är anställda på Naturskyddsföreningen behöver förstås en chef. Hans lön, 51 000:- per månad, är i varje fall inte idéell.

Men det som Realtid.se i första hand riktar in sig på är att man förutom en heltidsanställd generalsekreterare också har en heltidsanställd ordförande, Mikael Karlsson, med en månadslön på 46 000:-.

Om man jämför med styrelsearvoden inom statliga företag så tjänar Naturskyddsföreningens Mikael Karlsson lika mycket som till exempel Vattenfalls styrelseordförande, Lars Westerberg. Vattenfalls ordförande har 48.000 kronor i månaden för att leda miljardkoncernen.

– Svenska Naturskyddsföreningen ligger väldigt högt i ersättningen till sin ordföranden, säger Thomas Sundén på Charity Rating som granskar de ideella organisationernas verksamhet.

I en uppföljande artikel har man lyckats få kontakt med Mikael Karlsson. Hans undvikande, lätt förvirrade svar är underhållande läsning, se nedan.

En intressant sak som inte nämns i artiklarna är att Mikael Karlsson enligt Naturskyddsföreningens hemsida inte alls är heltidsanställd ordförande. Tvärtom, han arbetar på Karlstads universitet. Man ljuger visserligen inte och påstår att det är heltids arbete i stället för heltids tjänstledighet men visst är det det intryck det ger!?

Enligt Svenska Naturskyddsföreningens hemsida:
Om oss/styrelse

Mikael Karlsson
Ordförande
Bor i Stockholm och arbetar vid avdelningen för miljö- och energisystem, Karlstads universitet. Hans forskning handlar om att hantera komplexa miljörisker, men han har också undervisat och jobbat med miljöfrågor i Östafrika, Baltikum och Sydostasien.

Vad kan det finnas för anledning att inte informera om att han har en välavlönad heltidsanställning som ordförande?

Artiklarna i Realtid.se:

Artikel 1: Realtid.se Samhälle – Ordförande i SNF kostar 700.000 kr.

Artikel 2: Naturskyddsföreningen slår tillbaka: Oseriöst, Realtid

Idag den 23 juli infaller Skattefridagen

Tänk att ända till i dag har man jobbat för stat och kommun. Skickat pengar till till bra och viktiga saker, till meningslösa och felaktiga projekt, till byråkrati och dumhet. Nog borde man kunna få bestämma om lite mer av sitt arbete. Efter tre år med Alliansregeringen infaller skattefridagen ca två veckor tidigare än under sosse-tiden. Bra – men inte räcker det. 1/7 är ett bra första steg. Sen får man inte glömma att skatter inte är allt. En del skatter, som t ex trafikförsäkringsskatt, trängselskatt samt bro-och vägskatter maskeras som en ”avgift”.

Skattebetalarna:

Skattefridagen är den dag på året då alla löntagarens skatter blivit betalda om den totala skattebördan fördelas från årets början. En genomsnittlig löntagare betalar 55,6 procent av den totala lönen i skatt om alla skatter räknas med. Utslaget på antalet dagar betyder det att dag 204 – den 23 juli – är den första ”skattefria dagen”.

Någon har räknat ut att över en livstid så går det jämt ut för en ”genomsnittsmänniska”. Lika mycket som man betalar in i skatt får man tillbaka på olika sätt. Det dålig är att det är andra som bestämmer vad som är bäst för mig och att jag dessutom måste bekosta dum byråkrati. Barnbidrag är väl ett typexempel på något som borde avskaffas och ersättas med ett skatteavdrag. Och om man nu överhuvudtaget skall ha speciell radio och TV avgift så kunde man väl ta ut den på skatten?

Visst skulle man kunna hitta system som gjorde det möjligt att bestämma mera!? Skolpeng och vårdval är en bra början men det räcker inte på långa vägar.

Ett slag för yttrandefriheten

Festivalledningen för filmfestivalen i Melbourne har uppträtt rakryggat och vägrat ge efter för kinesiska krav. Kina krävde att dokumentären ”The 10 conditions of love” inte skulle få visas. Dokumentären handlar om den politiska aktivisten Rebiya Kadeer, som kämpar för den etniska minoriteten uigurernas rättigheter.

Alltför ofta böjer sig västvärlden för diktaturers krav. Därför var detta en glädjande nyhet, liksom att när filmfestivalens chef gick ut offentligt med Kinas krav så ökade intresset för filmvisningen och man fick sätta in extraföreställningar.

”Stor i orden men liten på jorden”

Krister Thelin, i Skånska hovrätten, medlem av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter och tidigare bland annat domare i FN:s Krigsförbrytartribunal i Haag skriver i Svenska Dagbladet om två aktuella böcker om FN. Böckerna har det gemensamt att de försöker öppna ögonen på oss när det gäller tillståndet i FN. Speciellt för oss Svenskar framstår FN ofta i en rosenskimrande dager i stället för som den korrupta, byråkratiska och ineffektiva lekstuga för allehanda diktatorer organisationen verkligen är. Att döma av recensionen krackelerar den bilden betänkligt efter läsning av de två anmälda böckerna. Recensionen är läsvärd i sig själv, böckerna verkar också vara det.

Två nyligen utgivna böcker ger värdefulla bidrag om tillståndet i FN. I den ena, Michael Soussans Backstabbing för Beginners: My Crash Course in International Diplomacy (Nations Books, 352 s), kölhalas FN-byråkratin med det FN-styrda och korrupta irakiska Oil for food-programmet som ”case study”. I den andra, Samantha Powers Chasing the Flame: One Man’s Fight to Save the World (Penguin, 640 s; den har även hunnit komma i svensk översättning av Thomas Engström, ”Han som brann för världen”, Albert Bonniers förlag), sätts den brasilianske FN-diplomaten Sergio Vieira de Mello i fokus. Anekdotiska vittnesmål eller hyllningsbiografier ger inte alltid en rättvisande bild, men där beskrivningar sammanfaller bör vi kunna ana ett slags sanning.

Stor i orden men liten på jorden | Under strecket | SvD.