Lund satsar på bygg-, el- och energi-utbildning på gymnasiet

Nu har kommunfullmäktige gett igångsättningstillstånd för nya lokaler för byggutbildningarna.
Vi kommer samlokalisera bygg, energi och elprogrammen. Det finns förutsättningar för en bättre utbildning när dessa ungdomar som till stor del kommer att finnas på samma arbetsplatser får möjlighet att delta i gemensamma projekt redan under skoltiden. I dag är utbildningarna utspridda på tre skolor.

Utbildningsnämnderna i Lund och Malmö samarbetar dessutom för effektivare lokalutnyttjande och samarbetsformerna med branscherna, företagen samt universitet och högskola är på plats. Läs mer på Byggutbildning SYD:s hemsida

Första spadtaget den 10:e mars!

Lönedag

I dag är det lönedag för många. Vill du veta hur mycket mer du fått i plånboken sedan 2006 – gå in på jobbskatteavdrag.se och räkna ut ditt jobbskatteavdrag. Det varierar beroende på lön men t ex en undersköterska får ut motsvarande en månadslön mer per år jämfört med 2006.

Fel om afrikajordbruk i IPCC-rapport – Vetenskapsnyheter – sr.se

Vetenskapsradion redogör för en granskning som visar att FN:s klimatpanel, IPCC, har publicerat ytterligare ett fel i sin senaste rapport. I sammanfattningen, som är till för t ex politiker, regeringstjänstemän och media, påstås att skördarna i det regnförsörjda jordbruket i en del afrikanska länder kan minska med upp till 50 procent redan till år 2020.

Uppgiften bygger på ogranskade studier från tre nordafrikanska länder och siffror har dessutom blandats ihop.

Ännu en gång får vi alltså höra om hur FN:tjänstemän (en del av de tusentals så kallade forskare som sägs garantera kvalitén i IPCC:s arbete) sätter samman och förvanskar ogranskade studier, med låg eller ingen veteskaplig trovärdighet, till beslutsunderlag för världens regeringar. Det är hög tid att inleda en granskning och omprövning av alla beslut som fattats med hänvisning till IPCC:s påståenden om klimatförändringar.

Att få fram en vetenskapligt grundad skattning av hur det regnförsörjda jordbruket i Afrika påverkas av en klimatförändring, är inte lätt. Ingen sådan finns, enligt den tyske forskaren Holger Hoff verksam vid Swedish Environment institute. Flera viktiga faktorer är rätt så väl kända. Det väntas bli varmare, mer variation i klimatet, mer regn på en del håll och mindre på andra, men forskningen klarar inte att väga ihop alla faktorer.– Vi kan ännu inte kombinera ihop alla dessa faktorer för att få en helhetsbild, säger Holger Hoff vid Swedish Environment institute.

viaFel om afrikajordbruk i IPCC-rapport – Vetenskapsnyheter – sr.se.

Odemokratiska tendenser!?

Bo Ekman, grundare av Tällberg Foundation, skriver i dag:

”Ny världsordning ett måste efter debaclet i Köpenhamn”

Vad som verkligen är Bo Ekmans mål framgår inte men han skriver tillräckligt för att jag skall känna rysningarna längs ryggraden:

Men historien lär oss att ingen världsordning har evigt liv. Dess legitimitet varar bara så länge den levererar maktbalans, tillväxt och är bra på att lösa problem. Den nuvarande ordningen, formulerad efter andra världskriget, har visat sig ineffektiv när globaliseringen flyttat en del av lösningsbehoven också till överstatlig nivå.

Bo Ekmans tankar om en ny världsordning är inget nytt, frågan har han drivit länge: (SvD okt 2008)

Hur ska vi säkerställa att ett globalt väl fungerande system för värdeskapande och produktion utvecklas i balans med naturens funktion, förnyelse och hållbarhet?

Detta låter mest som en global planekonomi med omfattande förbud, restriktioner, kontrollmekanismer och förtryck. En variant av kommunism där miljön ersatt arbetarklassen som alibi men där på samma sätt en liten ”upplyst” nomenklatura de facto har makten och lever i överflöd.

Därför bör debaclet i Köpenhamn tas för vad det faktiskt är, sammanbrottet för en redan svunnen tids institutioner och mekanismer att komma överens. Världen behöver nu de nya former som säkrar ekonomisk tillväxt, social stabilitet och ekologisk restabilisering i en fortsatt globaliserande värld. Uppgiften är enorm. Den mäktar ingen nation ensam med.

Uppenbarligen tror Ekman inte på suveräna stater och deras möjligheter att komma överens. Vad han verkligen förespråkar, om det är ett FN med större makt, om det är en elit av vetenskapsmän eller företagsledare, eller något annat, är inte helt tydligt:

Men om nu 192 nationer ändå skulle ha kommit överens om det ”perfekta avtalet”, så saknas i upplägget den tillsynsmyndighet som med ekonomisk, polisiär och militär makt skulle ha kunnat korrigera de nationer som av olika skäl inte skulle möta åtaganden och mål.

I FN finns en överväldigande majoritet av diktaturer och korrupta politiker. IPCC har de senaste månaderna avslöjats som en lekstuga för personer som ägnar sig åt politiserad vetenskap och med att berika sig själva. Låt dem styra så kan resultatet bli ett globaliserat Nord-Korea.

Jag föredrar definitivt suveräna demokratiska stater. Vi bör lägga vår kraft på att sprida frihet och demokratins idéer. Frihandel har lyft fler ur fattigdom än bistånd och stolta deklarationer. Trygga människor med mat för dagen har också ork att bry sig om miljön. Visst finns det brister men alternativen är värre.

Eller som Churchill sade: Many forms of Government have been tried, and will be tried in this world of sin and woe. No one pretends that democracy is perfect or all-wise. Indeed, it has been said that democracy is the worst form of government except all those other forms that have been tried from time to time.

Det finns faktiskt ett alternativ till FN och IPCC. Organisationer som det inte talas så mycket om utom när de ordnar seminarier för världens ledare. En sådan organisation är Bo Ekmans eget Tällberg Foundation. En av styrelseledamöterna där är Anders Wijkman, som efter ett antal partibyten utnyttjade Kristdemokraterna för att komma åt en åtråvärd plats i Europaparlamentet. Anders Wijkman är med i fler organsationer:

Anders Wijkman är sedan 2005 vice ordföranden i Tällberg Foundation och arbetar numera halvtid för stiftelsen med frågor i skärningspunkten ekonomi/klimat/ekologi och policyutveckling. Anders Wijkman är även vice ordförande i Romklubben och har tidigare varit Europaparlamentariker i 10 år, biträdande generalsekreterare i FN samt generalsekreterare i Svenska Röda Korset.

Romklubben är väl mest känd för sin rapport ”Tillväxtens gränser” som 1972 spådde att olja, naturgas, silver, tenn, uran, aluminium, koppar, bly och zink snart skulle ta slut, med global ekonomisk kollaps som följd. Jay Forrester, som hade huvudansvaret för Romklubbens datamodeller, hävdade i sin ”World Dynamics” 1971 att befolkningstillväxten efter en kraftig expansion skulle bromsas genom svält, brist på råvarutillgångar, miljöförstöring och därav förorsakade sociala strider. Ännu ett exempel på datamodeller som slagit fullständigt snett. I stället kan vi se hur befolkningstillväxten avtar, medelåldern ökar, svälten minskar och levnadsstandarden ökar över hela världen. Mycket har blivit bättre även om många problem återstår.

Via Romklubben hittar man till Climate Change Task Force:

A synergy of climate experts, world leaders, nobel peace laureates, and shapers of opinion – helping create the political will to address climate change

”Task force” är ett ganska militant namn på en lobby grupp 😉

Synopsis till en thriller av Michael Crichton eller…..

Nystart för klimatforskningen?

Det pågår ett intressant spel kring IPCC och klimatforskningen. Efter alla skandaler och avhopp har media öppnats en aning för allsidig debatt och man ser en antydan till att personer börjar inta nya positioner. Det har också rests krav på öppenhet och fristående forskning.

I den politiska världen har dock inte mycket hänt. Förhoppningsvis kommer nu även finansministern inse det felaktiga i höjda koldioxidskatter i allmänhet och för bilismen i synnerhet.

Problemet med politiserad forskning som den inom FN:s klimatpanel IPCC sammanfattas bra av Tomas Gür i Den politiserade klimatvetenskapen:

En av politikens viktigaste maximer är: ”Lita på mig.” En av vetenskapens viktigaste maximer är: ”Motbevisa mig gärna.” Men i den politiserade vetenskapen heter det: ”Lita på forskarna.”

Duktiga lärare i Lund

Kungliga Vetenskapsakademien delar ut årets lärarpris, Ingvar Lindqvistprisen 2010, för engagerade insatser i matematik, kemi, fysik och biologi.

Lärarna som speciellt inspirerar i kemi och biologi finns i Lund. De är:

Kerstin Ovenholm, Fäladsgården (Kemi) och Helena Hörvin Billsten, Katedralskolan (Biologi)

Fysikpriset gick till lärare på Borgarskolan i Malmö och matematikpriset till Freinetskolan Mimer i Norrtälje.

De får sina pris för

för entusiasm, engagemang och utvecklingsarbete som har lett till att elevernas intresse för och kunskap inom matematik och naturvetenskap har ökat

GRATTIS!

Dalby i på nätet

Efter att en av mina vänner placerat sin blogg på bloggkartan bestämde jag mig för att undersöka hur många Dalbybloggar det finns. Det var inte så många – tvärtom. Nu har jag i alla fall placerat min blogg i Dalby på bloggkartan.se!

Även om Dalby kan betraktas som ett litet samhälle med sina dryga 7000 invånare så vore det trist om byn drunknar i nyhetsflödet från Lund. Här händer ständigt saker som är värda att rapportera om och tidningarna har blivit flitigare. Skånska Dagbladets rapportering från de östra delarna av Lunds kommun har t ex blivit betydligt bättre den senaste tiden och rapporterar även på nätet om t ex Dalby.

Skola med kvalité

Regeringen har idag överlämnat propositionen Bäst i klassen – en ny lärarutbildning till riksdagen.

Under en lång följd av år har vi kunnat följa internationella jämförelser som visar hur svenska elever halkar efter kunskapsmässigt. Det är inte så enkelt att elever i andra länder fått tillgång till bättre undervisning och gått förbi oss. Nej – den bistra sanningen är att svenska elever i dag på många sätt presterar sämre än svenska elever tidigare gjort.

Det kan finnas många förklaringar men jag tror att några är extra viktiga:

Individualiserad undervisning är jättebra. Men det betyder inte att läraren skall backa och överlåta åt eleverna att räkna på egen hand, att själva söka kunskaper i stället för att läraren föreläser. Det får inte innebära att högläsning ersätts med tyst egenläsning osv. I stället för att erbjuda aktivt, lärarledd undervisning med större hänsyn tagen till varje elevs behov har vi på många håll fått självstudier. Detta har ökat klyftorna i skolan och gjort föräldrarnas utbildningsbakgrund (och då särskilt moderns) till den viktigaste förklaringen till elevernas olika resultat. De elever som inte har föräldrar som kan kompensera vad skolan brister är det synd om i dagens skola.

Det är också synd om alla de som inte redan tidigt har förmåga att ta ansvar för det egna lärandet utan behöver en tydlig struktur, som också ofta saknas. Tvärtom kräver en individualiserad undervisning samtidigt extra mycket struktur för att ingen skall komma efter. Alltför ofta förutsätts eleverna att själva söka kunskap att skriva rapporter utan att ha en grundläggande kunskap om området, osäkerheten om vad som egentligen krävs och obegränsat med websidor skapar en stress och frustration som särskilt drabbat ambitiösa flickor hårt. Vi lär också på olika sätt. De som lär bäst genom att lyssna drabbas också i en undervisning där man förutsätts läsa alltmer själv. De gudabenådade föreläsarna tycks antingen vara en bristvara eller något som förkastas med ett föraktfullt ”katederundervisning”.

Lärarutbildningen är naturligtvis också en orsak. Det är varken rätt mot elever eller lärare att inte alla ”lågstadielärare” har en gedigen utbildning i hur man lär ut grunderna i läsa, skriva, räkna. Beslutet att avskaffa utbildningen av speciallärare, de som undervisade elever som av olika skäl behövde extra stöd och verkligen var proffs på det, och ersätta dem med specialpedagoger vars uppgift är att utbilda andra lärare i att undervisa dessa elever var verkligen ett dråpslag mot elever i behov av stöd. Tanken om att ingen får skiljas ut, att alla skall ha undervisning tillsammans i samma klassrum, i samma takt, oavsett förutsättningar, att de duktigaste eleverna skall stimulera de som har mindre lätt att lära, har lett till en total nivåsänkning av kunskaperna i den svenska skolan. Yttersta ansvaret för detta ligger förstås hos de tidigare socialdemokratiska regeringarna och deras människosyn.

Alliansregeringen har under de senaste tre åren arbetat hårt för att vända utbildningsskutan och återge Sverige en plats i den absoluta utbildningstoppen. Många bra beslut har fattats och en del har hunnit träda i kraft. Det tråkiga är att det tar så lång tid innan verkliga förbättringar kommer att kunna ses.

I dag har regeringen fattat beslut om ytterligare en långsiktig reform – en ny lärarutbildning:

Fyra vägar till ny lärarutbildning
Regeringen har idag överlämnat propositionen Bäst i klassen – en ny lärarutbildning till riksdagen. Dagens lärarexamen föreslås ersättas av fyra nya examina: förskollärar-, grundlärar-, ämneslärar- och yrkeslärarexamen. När den nya lärarutbildningen införs kommer alla universitet och högskolor som vill anordna utbildningen att behöva ansöka om examenstillstånd, som kan begränsas till specifika inriktningar och ämnen eller ämnesområden. Utbildningen beräknas starta höstterminen 2011.

Ur Regeringens pressmeddelande

Vad alla blivande lärare ska läsa blir tydligare reglerat. Bland annat ska de lära sig hur man bedömer elever och sätter betyg. Både de delarna av utbildningen och den verksamhetsförlagda utbildningen, praktiken, ska vara anpassade till studenternas olika inriktningar.

För att bli en bra lärare krävs lämplighet för att bli lärare. Regeringen avser därför att utreda hur lämplighetsprov skulle kunna användas som behörighetskrav till lärarutbildningen. Sådana prov kan inte genomföras förrän tidigast 2013.

Lågstadielärare behövs!

SvD har redan nu kunnat redogöra för en del av förslaget till ny lärarutbildning som presenteras i nästa vecka. En av nyheterna att lågstadieläraren återinförs:

–Det var ett stort misstag att avskaffa lågstadielärarkåren i Sverige vilket i praktiken skedde 1985. Sedan dess utbildar vi grundskollärare som ska kunna undervisa i alla nio årskurserna, förklarar utbildningsminister Jan Björklund (FP), som menar att problemet med dagens utbildning är att lärarnas kunskaper därmed blivit alldeles för dåliga.

Jag håller med när han säger att den grundläggande undervisningen i att läsa, skriva och räkna på många håll inte är tillräckligt bra. Lycklig skall den elev vara som kommer i en klass med en lågstadielärare av den ”gamla sorten”. I dag finns det inget som säger att en nyutexaminerad lärare som skall lära barn läsa, skriva och räkna är utbildad för detta. Detta är säkert en av orsakerna till att så många barn lär sig läsa sent, läser långsamt och har mycket stora problem med matten. Alla har inte dyslexi eller dyskalki. De kanske bara lider av otillräckligt utbildad lärare. Självklart finns det många lärare som lägger ner ett stort arbete och engagemang. De är värda det stöd som ligger i en bra grundutbildning. På många håll arbetar man medvetet med fortbildning och med att utbildade ”småskollärare” får vara mentorer och utbilda sina yngre kollegor men det räcker inte. Att lära barn grunderna i läsa, skriva, räkna är ett för viktigt yrke för att inte få finnas kvar. Nu finns det ett förslag från Alliansen om att åter utbilda dessa proffs:

Kraven på de nya lågstadielärarna ska därför skärpas. Utbildningen förlängs och blir fyraårig. Hälften av den tiden, 120 högskolepoäng, ska läggas på ämneskunskaper och ämnesdidaktik, det vill säga hur ett visst ämne lärs ut. Det inkluderar minst 30 högskolepoäng, cirka en termin, vardera som specifikt ska läggas på svenska och matematik.

Självklart har förslaget väckt debatt. T ex tycker lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén att det är bra att utbildningen blir längre och att kraven på kunskaper i svenska och matte blir tydliga. Däremot vill hon ha kvar specialiseringen. (I dag svenska/samhällsorienterade ämnen eller matte/naturorienterande ämnen.) Den inställningen kan man ha viss förståelse för.

Så vitt jag kan se är detta ändå inget bra alternativ. På de flesta skolor är lågstadiet organiserat i klasser med en lärare som undervisar i de flesta ämnena. Ämneslärarna kommer inte förrän på högstadiet. Kontinuiteten och att de yngsta eleverna inte skall ha så många olika lärare prioriteras. Alternativet är då inte flera lärare som delar på undervisningen. Alternativet är ofta en lärare per klass och då kanske den läraren inte är tillräckligt utbildad i matte eller läsinlärning, dvs just det som är problemet i dag. Beroende på skolornas storlek och arbetssätt är det ju ändå möjligt med specialisering, efter intresse och fortbildningsmöjligheter men då vet vi ändå att alla är utbildade i matte- och läsinlärning.

Så vitt jag förstått så har problemet aldrig varit att de utbildade lågstadielärarna före 1985 hade problem att lära ut geografi, historia eller teknik. Problemet är lärare som inte är utbildade för lågstadiets huvuduppgift. Slutsatsen för mig bli att det är bättre med läsa, skriva, räkna proffs som har en bred om än ej så djup kunskap i övriga ämnen än att vi har lärare med specialistkunskap i några ämnen och ingen utbildning alls i vissa så som det är i dag.

Specialisering i läsa, skriva, räkna och bredd i övriga ämnen bör vara det som utmärker en lågstadielärare.

SDS
SR
DN

Stora bloggpriset, Aftonbladets hederspris till Carl Bildt

Aftonbladets hederspris delas ut till en framstående och nyskapande blogg som har spelat en betydande roll i samhällsdebatten under året.

Lyssna och titta på en trevlig och intressant vinnarintervju: